Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
mot de Vries’ åsikter, att den variation, som hos O. Lamarckiana
yttrar sig i uppträdandet af nya, från stamarten i så gott som alla
karaktärer skilda former, möjligen skulle kunna förklaras på så
sätt, att stamarten vore af hybridnatur och mutanterna således
resultat af bastardklyfning. Denna invändning har sedan
återkommit hos åtskilliga forskare, och speciellt är det zoologen Plate
och de Vries’ landsman Lotsy som fört kritiken vidare på denna
punkt.
En rent mendelsk förklaring till mutationernas uppträdande har
Leclerc du Sablon uppgjort, dock helt och hållet byggd på
teoretiska öfverläggningar. Han söker visa, att differens i endast 3
egenskaper inom O. Lamarckiana skulle räcka till för att förklara
mutationsföreteelsen, så framt det mellan dessa egenskaper rådde de
af Bateson påvisade komplicerade klvfningsförhållanden, som fått
namnet gametkoppling och gametrepulsion. Dock ligga
förhållandena säkerligen ej så enkelt, som han antager. Alla skäl tala för,
att differenserna äro fler, ocli å andra sidan är det ovisst, om man
har att göra med de komplicerade klyfningsförhållanden, på hvilka
han stöder sig.
Emellertid har äfven O/iof/iera-problemet experimentellt tagits
upp från kritisk synpunkt, särskildt af de amerikanska forskarna
Gates och Davis samt de Vries’ lärjunge Honing.
Honing har undersökt de s. k. laeta- och velutina-formerna, hvilka,
såsom redan de Vries visat, framgå ur bastarden O. biennis 9x0.
Lamarckiana tf, under det att den reciproka korsningen ger en
tredje, mellan föräldrasorterna intermediär form. Han har
undersökt och jämfört ett antal egenskaper hos de båda formerna och
därvid funnit, att i 10 egenskaper öfverensstämmer laeta-formen
med O. Lamarckiana, under det att velutina-iormen visar
öfverensstämmelse med mutanten O. rubrinervis i de motsvarande
egenskaperna. Vid korsning O. biennis x O. rubrinervis framgå äfven
laeta- och velutinaformer, fast dessa äro något mera rubrinervis-ViksL
än i korsningen O. biennis x Lamarckiana. Samma former
uppträda, om O. muricata i stället för O. biennis användes som
moderplanta. Af dessa fakta drager Honing den slutsatsen, att såväl
O. Lamarckiana som dess mutant O. rubrinervis äro dubbelindivider.
O. Lamarckiana innehåller rubrinervis-egenskaper (som vid
korsning med O. biennis eller muricata framträda i velutina-foTmen), och
O. rubrinervis innehåller Lamarckiana-egenskaper (hvilka vid
korsning med de båda nämnda arterna framträda i laeta-typen). Dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
