- Project Runeberg -  Svensk botanisk tidskrift / Band 7. 1913 /
3

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3

anser Honing, att det »kvantum» rufrrinerws-egenskaper, som o.
Lamarckiana innehåller, är större än det »kvantum»
Lamarckiana-egenskaper, som innehålles i O. rubrinervis, emedan äfven
laela-typen, om rubrinervis användes som cf-planta, får vissa drag af
O. rubrinervis. Genom Honings försök är det således visadt, att o.
Lamarckiana redan innehåller de egenskaper, som utmärka den
progressiva mutanten O. rubrinervis, och härmed är den första
verkliga breschen skjuten i mutationsteorien. Den konstans, som
utmärker O. Lamarckiana och O. rubrinervis, skulle således endast
vara skenbar, ehuru deras heterogena natur först vid deras
korsning med annan art är möjlig att påvisa. Onekligen ha vi här
ett fall, som fullkomligt erinrar om hvad Tschermak kallar
krypto-meri, nämligen att en art, som vid själfbefruktning är konstant,
vid korsning med en annan art ger en eller liera former med
egenskaper, som hvarken den själf eller denna andra art synes ha, och
hvilket förhållande under de senaste årens genetiska forskningar
visat sig vara ej så ovanligt. Orsaken till O. Lamarckianas
dubbelnatur söker Honing däri, att den representerar en bastard med en
rubrinervis-\ik Oenothera, eller möjligen en polyhybrid.

Gates har angripit Oe/io//ier«-problemetet både från den
experimentella och cytologiska sidan, och vidare har han genom
litteratur-och herbariestudier sökt reda lit O. Lamarckianas ursprung. Dessa
senaste undersökningar ha visat, att för två eller tre århundraden
sedan ett antal Oenothera-raser funnos, som nu ej äro att anträffa.
Former, som mycket nära ansluta sig till O. Lamarckiana och O.
rubrinervis,’) funnos i västra delarna af Colorado och New Mexico,
och andra former, som i sina blomkaraktärer nära öfverensstämma
med O. Lamarckiana, finnas där ännu. Den första till Europa
införda Oenotliera-üvlen synes vara en storblommig ras af O. biennis.

Samma forskare påpekar vidare, att man särskildt hos de
allo-gama Oenothera-arterna, såsom O. Lamarckiana och O. grandiflora,
ej kan tala om några rena linjer, emedan troligen mellan arterna
i vildt tillstånd korsning försiggått och den häraf uppkomna
variationen bibehållits genom den ständiga korsbefruktningen. Att
man öfverhufvudtaget kan tala om skilda arter skulle bero på, att
man uttagit vissa säregna typer för odling, som då bilda en viss
genomsnittstyp (art), men innehålla åtskilliga raser. Äfven mellan
dessa genomsnittstyper finnas emellertid former, som äro svåra att

’) Jfr HoNixd’s ofvannämnda uppfattning af O. Lamarckianas ursprung.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:01:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svbotan/7/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free