Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
klassificera, och sådana har Gates påträffat t. o. m. mellan de
själfbefruktande arterna, t. ex. O. biennis och O. muricata.
Det har således visat sig, att säkerligen mellan skilda
Oenotliera-arter i vildt tillstånd korsning försiggått och att O. Lamarckiana
sannolikt är en art af hybridogen ascendens. Gates förklarar
dock ej dess mutanter som resultat af enkel korsningsklyfning, utan
menar, att korsningen endast förorsakat en instabilitet i
ärftlighets-substansen, som ger sig tillkänna genom oregelbundenheter i
kromo-somernas distribution vid de meiotiska delningarna. Vid cytologiska
undersökningar har han också kunnat påvisa åtskilliga
oregelmäs-sigheter. Han tänker sig därför mutationsföreteelsen som en
förlust af egenskaper, förorsakad däraf, att en könscell vid sin
bildning, i stället för att erhålla en kromosom af hvarje par, af ett par
erhåller båda kromosomerna och kommer att sakna ett annat par.
Då han vidare antager, att kromosomerna äro kvalitativt differenta,
blir följden den, att en dylik könscell kommer att sakna förmågan
att utbilda den grupp af egenskaper, som den förlorade
kromo-somen innehöll. Härur resulterar en förlustmutation, och som
sådana uppfattar också Gates alla de Vries mutanter utom O. gigas.
Denna anser han som en progressiv mutant och baserar denna
åsikt på det faktum, soin först konstaterades av miss Lutz och
sedan bekräftats af såväl honom själf som åtskilliga andra
Oenothera-forskare, nämligen att O. gigas har O. Lamarckianas dubbla
kro-mosomantal, 28 i stället för 14 i de vegetativa cellerna. Han har
visat, att en ökad cellstorlek går hand i hand med denna
fördubbling af kromosomerna, och anser densamma som den primära
orsaken till f/iV/as-typens bildande, om också ej den enda. Mot denna
Gates’ åsikt har den holländske cylologen Geerts opponerat sig,
emedan han funnit, att bastarden Lamarckiana x gigas, som i F,
har det intermediära kromosomantalet (21), i F2 ger plantor ined
endast 14 kromosomer som O. Lamarckiana, men fortfarande med
bibehållen gigas-typ. Han iakttog vid reduktionsdelningen hos
Fj-plantor, att af de 21 kromosomerna 7 sönderföllo och förstördes,
och endast 14 undergingo parning och separation, på samma sätt
som hos Rosenbergs Drosera-bastard. Han menar därför, att
kromosomantalet ej har med gigas typen att skaffa. Geerts’
observationer ha bekräftats af de Vries’ lärjunge Stomps. Miss Lutz
har emellertid funnit andra förhållanden. Hon undersökte 53
plantor, tillhörande F2 af O. Lamarckiana x O. gigas och O. lata x O.
gigas, och fann hos somliga höga, hos andra låga kromosomtal,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
