Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
men aldrig var lågt kromosomantal förbundet med øiV/as-utseende
hos växten.
Gates har i sina kulturer ur O. rnbrinervis fått fram en ny
mutant, som ej lorut erhållits af någon Oenotlieraforskare, hvilken
delvis öfverensstämmer med O. rubrinervis, men skiljer sig från den
genom helt och mörkt röda knoppar och rödt hypanthium samt
på undersidan röda bladnerver. Denna anser han vara en
progressiv mutant i de Vries’ mening, förorsakad genom uppträdandet
af en nv karaktär, hvilken betecknar en kvantitativ förstärkning
af rubrineruis-karaklåren, och som i förhållande till stamarten är
dominant.
Således antager Gates trenne skilda orsaker till
mutationsföreteelsen hos U. Lamarckiana och inordnar dem samtliga under den
gemensamma synpunkten: labilitet i ärftlighetssubstansen på grund
af artens ursprung ur korsningar.
Davis har liksom Gates gripit sig an med Oenothera både som
experimentator, cytolog och utforskare af artens ursprung genom
litteratur- och herbariestudier. Vid sina cvtologiska undersökningar
har ban bekräftat de af Gates funna förhållandena, att
fördelningen af kromosoinerna stundom är oregelbunden vid de
delningar, som ge upphof till könscellerna. Vid sina forskningar i
gamla herbarier har ban ej kunnat linna vildväxande former, som
kunna hänföras till den af de Vries kultiverade O. Lamarckiana,
från amerikanska lokaler’), hvarför han företräder den åsikten,
att denna först uppstått i Europa hos någon odlare af
trädgårdsväxter, säkerligen hos Carter and Company i England omkring
18(50. Tvenne Oenothera-arter, hvilka han anser som stamföräldrar
till O. Lamarckiana, nämligen O. biennis och O. grandiflora, voro då
bevisligen införda till Europa, och ban menar därför, att O.
Lamarckiana utgör en för sina prydliga blommor uttagen och för
handelsändamål uppförökad afkomling ur en spontan korsning
mellan dem. Helt nyligen har Davis också vid studium af de
()enothera-exemplär som linnas i Lamarcks herbarium, och som
Seringe sedan beskrivit som O. Lamarckiana samt hvilka de Vries
anser soin identiska med sin ras af Oenothera, kommit till det
resultat, att af dessa tillbör ett exemplar den i Amerika äfven numera
vildväxande O. grandiflora Solander, ett annat en form af O. biennis,
och ett tredje exemplar är så fragmentariskt, att det ej tillåter
1 Jfr (iATEs’ ofvan refererade uppfattning ocli resultat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
