Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
Alectoria sarmentosa är i sterilt tillstånd vanlig i Jämtland; ofvan
trädgränsen uppträder den t. ex. på Vallista och Snasahögen) som forma
cincinnata I-’r.) på blåsiga klippor. Fertil synes den vara sällsynt; de
utdelade exemplaren insamlades på en gammal gran i skogen på
sluttningen af Vällistafjället. Ett enda, synnerligen vackert, fertilt exemplar
anträtfaile jag sommaren 1910 likaledes på gran nära toppen af ett
skogsberg i närheten af Undersåkers kyrka.
I)e under n:is 255—257 utdelade Nephroma-artema stå onekligen
hvarandra synnerligen nära. AT. parile har också af svenska lichenologer
oftast betraktats som en form af AT. læuigatum. Såvidt jag kunnat finna,
är den dock lika väl skild från denna art, som den i sin tur är från
N. resupinatum.
Ramalina calicaris (= R. calicaris var. canaliculata i Th. M. Fries’
Lichenographia scandinavica) är insamlad på Omberg, hvilket torde vara
en af de nordligaste fyndorterna för denna art i vårt land. I
Stockholmstrakten har jag icke funnit den, men väl den snarlika R. fraxinea
f. calicariformis Nyl., som har krökta sporer.
R. subfarinacea har länge förbisetts af de svenska lichenologerna,
hvarför dess geografiska utredning inom Sverige är föga känd. De utdelade
exemplaren härstamma dels från Vetterns stränder vid Hästholmen söder
om Omberg (a), dels från Kristinebergs zoologiska station i Bohuslän
(b). Arten synes hufvudsakligen förekomma vid kusterna. På östra sidan
är den anträffad åtminstone upp till Stockholms skärgård, där jag insamlat
den på Runmarö.
Beträffande Rinodina seplentrionalis n. sp.) hänvisas till den nyligen
offentliggjorda beskrifningen.
Gust. O. Malmc.
Parmelia intestiniformis (Vill.) Ach.
För många år sedan fann jag nämnda lafart i Östergötland på de högsta
bergen öster om Marmorbrukets gård. Den 1 juli 1912 besökte jag åter
samma växtställe, och därvid visade det sig, att den förekom därstädes
ej så litet, men endast steril.
Parmelia intestiniformis är en nordlig art, hvilken har ett
utbredningsområde, som sträcker sig ett godt stycke utom fjälltrakterna. På vårt
lands västra sida är den nämligen känd från Värmland och ända ned i
mellersta Dalsland, t. ex. i Gunnarsnäs, och på östra sidan förut från
Halmbyboda i Uppland (Th. Fries’ Lich. Scand.). Värmdön i Stockholms
skärgård Svensk Bot. Tidskr. för 1909N. och ön Jungfrun i Kalmar sund
Rot. Not. 1854).
Äfven liera andra rent nordliga arter ha inom östra delen af vårt
land, såvidt nu kändt är, sin sydgräns i Östergötland, t. ex. Caloplaca
elegans (Link), Lecanora fruslulosa (Dicks.), Lecidea amaurospoda Anzi.
Lecidea dalecarlica Hedl., Nephroma arcticum (L.\ Polyblastia scotinospora
Nyl.) och Polyblastia intercedens (Nyl.).
J Hulting.
Svensk Botanisk Tidskrift. 1913.
Ii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
