Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
växter. Äfven döda grenar visa en eftersugning vid upphörd
afdunstning, «ch Renner anser därför, att de lefvande cellerna ej deltaga vid
regleringen af vattenupptagandet, ehuru han medger, att hans försök icke
gifva några säkra bevis däremot.
Vid ökning af ledningsbanornas motstånd (t. ex. genom hoptryckning
af stammen, paraffinering af snittytan o. s. v.) minskades sugningen först,
men ökades sedan betydligt. Denna stegring af sugkraften uppträdde
äfven, om stammen, som bladen sutto på, var död, och i vissa fall t. o. m.,
då de transpirerande bladen voro döda.
Vid studiet af sugkraftens storlek fann R., att denna är störst hos ej
fullt turgescenta växter. Den kan belöpa sig till 10—20 atmosfärer. Döda
blad däremot utveckla en sugkraft, som icke ens går upp till en atmosfär.
För utveckling af stor sugkraft måste alltså de lefvande cellerna i bladen
medverka. R. påpekar också, att de värden, han fått på sugkraften,
öfverensstämma ungefär med värdena på bladens osmotiska tryck. Han
kommer därför till den afvikelsen från Dixon’s teori, att
imbibitions-krafterna i de transpirerande membranerna behöfva en förmedlande
medverkan af cellinnehållets osmotiska krafter för att öfverföra sugningen
på kärlen.
Hannig s afhandling påvisar ännu tydligare det osmotiska tryckets
betydelse för transpirationsströmmen. H. har användt den plasmolytiska
metoden för att utröna, huruvida det finns någon skillnad i det
osmotiska trycket på olika höjd af växten. Sådana försök ha visserligen förut
gjorts af Ewart och DixoN men utan tillförlitliga resultat. H. finner,
att trycket i bladen i de flesta fall är högre än i rötterna, detta vare
sig de undersökta växterna äro xerofyter, mesofyter, sumpväxter eller
vattenväxter, vare sig de äro örter, buskar eller träd.
Hannigs undersökning tycks tydligt ådagalägga, att det osmotiska
trycket är en viktig vattensugande kraft hos växten. H. vågar dock ej
uttala sig bestämdt i denna sak. Det är ej tillräckligt att mäta trycket
i början och i slutet af ledningsbanan, utan det bör äfven mätas i de
celler, som åtfölja denna, men vid undersökningen däraf har H. fått
hvarandra motsägande resultat. En annan invändning finner han i det
förhållandet, att de submersa vattenväxterna, som ej ha någon
transpirationsström. äfven uppvisa en skillnad i tryck hos rötter och hos blad.
I ett senare häfte af samma tidskrift (Ber. d. deutsch, bot. Ges. 1912. H. 6
har emellertid Snell undanröjt denna svårighet, i det ban påpekar, att
vattenväxter, såväl submersa som simmande, med afseende på
transpirationsströmmen förhålla sig på samma sätt som landväxter.
Kurt Falck.
John Frödin. Tvenne västskandinaviska klimatfaktorer och
deras växtgeografiska betydelse. Arkiv för Botanik. Bd. 11, n:o
12, 1912.
Afhandlingen med ofvanstående titel utgör en direkt fortsättning på
ett tidigare arbete af samme författare (Arkiv för botanik. Bd. 10, n:o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
