Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
och då de isolerade förekomsterna af dessa 4 arter, som utgöra
30,8 % af hela gruppen, icke gärna kunna förklaras genom en
sen-glacial invandring, måste man, då långspridning fullständigt måste
lämnas ur räkningen, antaga, att dessa arter ingått i den norska
mecklenburgo-glaciala lloran. Ett annat stöd för denna förmodan
är, att samtliga dessa arter uthärda ett högalpint klimat, hvadan
de äro rustade att under nedisningen kvarlefva på de isfria
områden, soin torde ha funnits. Af de öfriga skandinaviska västarktiska
arterna tillhöra 6 den nordöstliga gruppen, och deras
utbredningsområde sammanfaller således ungefär med den bicentriska gruppens
nordliga, och torde således äfven de ingått i den norska
mecklenburgo-glaciala Horan. Att äfven de 3 återstående västarktiska, hos
oss ubikvisita arterna äro kvarlefvande från denna tid, förefaller
rätt sannolikt. Särskildt gäller detta Cerastium Edmonstonii, hvars
utbredning nästan sammanfaller med de bicentriska arternas.
Vahlodea atropurpiirea och Stellaria alpestris synas emellertid, såsom
förekommande på såväl höga som låga nivåer, hafva haft större
möjligheter alt sprida sig öfver hela fjällkedjan. Att nära en
tredjedel af den västarktiska floran finnes isolerad i södra Norge synes vara
ett mycket starkt bevis för förekomsten af isfritt land därstädes under
den mecklenburgiska nedisningen. Särskildt må här framhållas
förekomsten af Artemisia norvegica, en rent sydnorsk, västarktisk art.
De cirkumpolära arterna kunna möjligen vid första påseende
tydas som senglaciala invandrare från nordost. Att åtminstone
vissa af dem under den mecklenburgiska nedisningen förekommit
på tundraområdena långt i söder och sydväst visa emellertid några
fossila fynd af bl. a. Salix polaris och (möjligen) Diapensia lapponica.
Men ensamt på denna grund kan man ej hänföra denna grupp till de
senglaciala sydliga invandrarna. Jag vill här framdraga några skäl,
som tala för en nordöstlig invandring af gruppen, om ej i sin
helhet så åtminstone för flertalet arter. Samtliga skandinaviska
cirkumpolära arter äro 40 till antalet. I södra Norge finnas isolerade
4 bicentriska och 1 sydlig art (12,5 %). Hvad särskildt beträffar
den sistnämnda Phippsia concinna är det mycket sannolikt, att den
tillhört den norska mecklenburgo-glaciala floran. Att tyda den som
en senglacial sydlig invandrare — nordostlig är ju otänkbart —
synes ej hafva några skäl för sig, särskildt som den är en utpräglad
snölägeväxt och därigenom lämpad att kvarlefva under nedisningen.
Detsamma torde äfven vara förhållandet med de bicentriska
arterna:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
