Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk Botanisk Tidskrift. 1913. Bd 7, h. 3.
SMÄRRE MEDDELANDEN
Föreningens medlemmar uppmanas att till denna afdelning insända meddelanden
om märkligare växtfynd o. dyl.
Sticta amplissima (Scop.) funnen i Närke.
Sommaren 1910 fann jag ofvanstående art på Kilsbergen i Närke.
Professor R. Sernander, som för mig framhöll fyndets växtgeografiska
betydelse, uppmanade mig till en närmare undersökning och
sammanställde för min räkning hithörande litteratur. Utom denna har jag, för
att närmare kunna utreda växtens svenska utbredning, anlitat de
botaniska samlingarna i Uppsala. Från Riksmuseum har jag genom min vän
amanuensen Valentin Norlinds förmedling fått åtskilliga värdefulla
lokaluppgifter. Äfven från Lund har jag erhållit några uppgifter.
Fyndorten är en löfäng vid den lilla Lunnasjön, Hidinge s:n, på
Kils-bergens ostsluttning. Sjön ligger något öfver 2 mil s. v. från Örebro och
finnes utsatt på topogr. kartbl. Nora; höjden öfver hafvet uppskattas till
c:a 140 m. Den upptar större delen af en dalsänka (förkastningsdal?)
mellan en lodrätt stupande, hög granitvägg i väster och en bergsluttning
i öster. I norr öfvergår den i skogbevuxna sumpmarker och mottar
därifrån sitt tillopp, en liten bäck från de norr härom belägna bergstrakterna.
Södra stranden bildar en väl begränsad, flack liten platå, nedanför
hvilken den egentliga sluttningen mot den nedanför bergen liggande Lekhytte
by vidtar.
Eftersom undersökningen på platsen skedde i början af januari månad
detta år, kunde jag ej komma åt att se något annat än träd- och
hög-buskfloran. Denna är omväxlande. I norr, öster och väster omramad
af en sammanhängande barrskog afsticker sjödalen skarpt genom
sydplatåns löfängsartade formation. Dennas fält- och bottenskikt tycktes
dock vara mindre sammanhängande, troligen till följd af det säregna
underlaget, ett groft svallgrus, som åt sjösidan bildar en tämligen tydlig
strandvall med inblandade större, rundslipade stenar. Härifrån
upptecknades ett större askbestånd med talrikt inströdda hasselbuskager, som i
sydöstra delen af platån förena sig i sammanhängande hasselsnår med
inblandad hägg. Därjämte observerades några lönnplantor ehuru
betydligt sparsammare. Ask och hassel följa bergsluttningen vidare nedåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
