Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
B. Fink (The Lichens of Minnesota, Contributions from the United
States National Herbarium, Vol. 14, Part I, Washington 1910 p. 155) säger
om dess utbredning inom Minnesota: »Distributed throughout the northern
portion of the State. Ön trees and rocks, especially ön ceders (= Thuja
occictentalis L.) in swamps» och om dess öfriga amerikanska utbredning:
»Distributed throughout the eastern half of North Amerika, but toward
the south for the most part confined to mountains. Known in all of
the grand divisions except South America.»
I Europa ansluter sig utbredningen ganska nära till Jter-våxterna. Redan
Elias Fries (Lichenographia Europæa, Lundæ 1831, p. 54) kunde korrekt
ånge den hufvudsakliga utbredningen: »Ad rupes & arborum truncos
Europæ præcipque occidentalis, ab Italia & Corsica ad Nordlandiam.»
Hvad Skandinavien angår, ha Deichmann Branth & Bostrup
(Liche-nes Daniæ, Bot. Tidsskr. Bd III, Kjøb. 1869, p. 183) blott en lokal för
Danmark: trakten af Viborg, [exemplar, insamlade af C. Feilberg, finnas
i Lunds Mus:s Herb. (L. M. H.)].
Lynge iDe norske busk- og bladlaver, Bergens Museums Aarbog 1910,
Nr 9, p. 117) anger på följande sätt utbredningen inom Norge: »sjelden
pa Ostlandet: Larvik (Norman), Skogumsaasen i Asker. Fra Vestlandet
er den kjendt fra talrike lokaliteter. Nordenfjelds ved Namsos (Kaalaas).
Värme skoglier.» Den växer dock nordligare. Wahlenberg säger i Flora
Lapponica, p. 431: »Hab. in rupibus irrigatis et in truncis arborum
fron-dosarum locis occultis prope mare septentrionale Nordlandiæ
meridiona-lis rarius ex. gr. ad Kierringöam præfecturæ Saltensis copiose.» Sin
nordgräns torde den här nå vid Ofoten (J. M. Norman, exemplar i
L. M. H.).
För Sverige får Elias Fries uppgift (1. c. p.): »Copiose in Suecia
occi-dentali», åtminstone nu, tagas i betydlig inskränkning. Den är visserligen
funnen i alla västkustprovinserna, utom Västergötland, och i Småland,
men endast på spridda ställen.
Elias Fries torde ha känt några fyndorter från Skåne, tv han säger i
Flora Scanica (Ups. 1835, p. 259): »Ad caudices arborum, in Hallandsås
etc. Amic. Ljungstedt dedit formam candicantem in superficie
pruino-sam.» I B. M. H. ligger också ett ex. från Hallandsås (P. Osbeck
1779). Nilsson (Die Flechtenvegetation von Kullen, Sthlm 1905) anför p.
483 af E. Gyllenstierna 1843 insamlade exemplar från Kullen, som
också finnas i L. M. H.
Från Blekinge har Falk (Om östra Blekinges lafflora, Ak. Afh.,
Carlskrona 1874, p. 21): en lokal: »Lösen (Svanlund)».1)
Från Halland ligga ex. i U. M. H. från Breared. Hellbom
(Lafvege-tationen på öarne vid Sveriges vestkust, K. V. Ak. Bih. Bd 12. Afd. III.
N:o 4, p. 29) har: »Hallands Väderö på bok i södra skogsparken och på
lind i den norra, mycket sparsamt.» Hvilka orginallokalerna äro till
Wahlenbergs uppgift i Flora Suecica p. 823: »etiam Hallandiæ rarius.
Herb. Liljebl.», känner jag ej.
Från västra Småland ligga i U. M. H. exemplar från Femsjö, Hökhults
’) Ex. finnas i R. M. H. samt Ups. Studentkårs f. d. lierb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
