Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
ytterpunkterna i detta punktsystem lia författarna dragit en gröfre linje,
därigenom betecknande sin uppfattning om resp. arters
utbredningsområden, som dessutom särskildt utmärkts genom glest dragna streck.
Äfven om kartorna härigenom något förlorat i objektivitet, ha de å andra
sidan vunnit mycket i klarhet och öfverskådlighet och tillåta en ganska
ingående detaljgranskning. För sitt ändamål ha författarna vidare
sammanställt fullständiga ståndortsanteckningar eller andra uppgifter om
vegetationen från ej mindre än 128 s. k. sydberg eller andra platser, där den
sydskandinaviska floran är mera rikt representerad. Med sydberg förstå
författarna dessa skarpt i landskapet framträdande berg, som med en
tvär brant höja sig i terrängen med branten exponerad mot söder, sydost,
eller sydväst. Den detaljerade beskrifningen af sydbergen samt kartorna
med dithörande förklaringar intaga en väsentlig del af författarnas
framställning. Detta utgör också grundlaget för deras utredning af den
norrländska florans geografiska fördelning och invandringshistoria. Mera
sällan torde en växtgeografisk forskare haft till sin disposition ett så
vackert detalj material, när det gällt skildringen af ett större område. Också
ha författarna förstått att på ett mycket elegant sätt utnyttja och behandla
sitt material.
Arbetet börjar med en mycket väl skrifven skildring av Norrlands
växtgeografiska utforskande allt ifrån O. Rudbeck d. y:s lappska resa
1695 intill våra dagar. Därefter öfvergå de till en mera öfversiktlig
redogörelse för den norrländska florans ekologi. Med hänsyn till
värme-krafvet indela författarna den norrländska florans artbestånd i tre
hufvudgrupper: fjällarter, nordiska arter och sydskandinaviska arter. Denna
gruppindelning torde nog få anses ganska lycklig och har sannolikt
framtiden framför sig. Mindre lyckliga äro däremot författarna i sin
framställning af växternas beroende af temperaturen, då de angifva, att
»en arts värmekraf samla sig kring en viss värmesumma». Ordet
»värmesumma» är här mindre väl valdt, då det mera hör hemma på
värmelärans område och är i växtfysiologiskt hänseende olämpligt, bl. a. därför,
att växternas viktigaste lifsyttringar, såsom andning, assimilation, inom
gränserna för sitt ostörda förlopp ej reagera proportionellt mot en
temperaturförändring, utan i det hänseendet synas följa, i synnerhet enligt
engelska forskare, den van’t Hoffska lagen för kemiska reaktioner,
d. v. s. andnings- och assimilationsintensiteten fördubblas till tredubblas
vid en tempcraturförhöjning af 10°. Förekomsten af vissa maximi- och
minimitemperaturer torde däremot ha större betydelse, såsom bl. a.
Brockmann-Jeroschs undersökningar angående skogsgränsernas förlopp i
alperna gifva vid handen.
Efter diskussionen angående växternas beroende af temperaturen öfvergå
författarna till en hufvudsakligen i anslutning till Schimper gjord
indelning af växternas förhållande till vattentillgången, xerofyter, tropofyter
och hydrofyter, hvarjämte de indela tropofyterna i xero-, meso- och
hydro-fila typer. Åt xerofytbegreppet ge författarna en mycket vid omfattning,
i det att de äfven dit räkna granen, hvilken som bekant hälst växer på
frisk mark med god vattentillgång. Hvad som räknas till den ena eller
andra gruppen är ju i många fall en ren smaksak, men till ett mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
