- Project Runeberg -  Svensk botanisk tidskrift / Band 7. 1913 /
322

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

322

talrikt representerade. Men naturnamnen äro också de äldsta, och
deras härledning är ofta insvept i ett till synes ogenomträngligt
dunkel. De namn, som jag i det följande närmare vill diskutera,
komma sålunda att till öfvervägande del utgöras af territoriella
namn. Materialet till denna diskussion hämtar jag hufvudsakligen
ur den nämnda publikationen, »Ortnamnen i Älvsborgs län»,
utgifven af Kungl. Ortnamnskommittén, en del också från R. Norrbys
afhandling om »Ydre härads gårdsnamn». I egenskap af
ickefackman på det rent språkliga området, vågar jag mig naturligtvis
ic.ke på några egna tolkningsförsök, äfven om jag här och där anför
rön ur min egen erfarenhet.

Om vi nu öfvergå till att uteslutande hålla oss till
växtnamnen, så faller det genast i ögonen, att det är hufvudsakligen
trädnamn, som uppträda i ortnamnen. Detta är också helt
naturligt. De mindre växterna, örter och lägre, intresserade människan
på ett lägre kulturstadium endast i den mån hon hade glädje,
nytta eller skada af dem. Var detta icke fallet, så fick arten
intet eget namn. På sin höjd sammanslogos åtskilliga arter med
en gemensam, särskildt framträdande egenskap till en folklig
»kollektivart». Så är ännu fallet på många håll. Bland
Västerdalarnas allmoge utgöra hvitsippan, Anemone nemorosa,
duf-kullan, Trientalis enropæa, slåtterblomman (i södra Sverige äfven
kallad »visel» eller »slåttervisel»), Parnassia palustris, m. fi. med
hvita blommor försedda växter tillsammans »arten» 2 hvitt uppå»,
blåsippan, Hepatica triloba, blåklockan, vanligen Campanula patula,
förekommande Viola-arter m. fl. »arten» »blåtuppa» o. s. v. Samma
växtarter ha som oftast olika namn på skilda orter, undantagsvis
kan ock en enda art i samma trakt ha flera namn.

Det primitiva folkmedvetandet tycks emellertid, som sagdt, redan
från början ha hållit i sär namnen på våra vanliga trädslag. Dessa
ha ju också ofta nog särskilda karakteristika, björken sin hvita
stam, lönnen sina röda löf om hösten, linden sin vackra växt och
sina välluktande blommor, rönnen sina röda bär, häggen sina hvita
blommor, aspen sina dallrande löf, asken sina bara grenar, boken
sin djupa skugga o. s. v. Träffa vi sålunda namn såsom Björknäs,
Björkås, Björkebacken, Björkedal, Björkelund, Björkeskogen,
Björkekärr, så behöfva vi knappast tveka om tydningen. Lokalen har
vid tiden för namngifningen utmärkt sig genom en trädvegetation,
hufvudsakligen bestående af björkar. Äfven om sådana numera ej
skulle förekomma på platsen, torde detta ej betyda något. Ett san-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:01:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svbotan/7/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free