- Project Runeberg -  Svensk botanisk tidskrift / Band 7. 1913 /
345

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

345

J. Frödin (12) liar nyligen visat, hvilken stor betydelse växttäcket
har för bibehållandet af en jämn marktemperatur. Att vegetationen
på alfvaret till stor del icke är sluten, och i hvarje fall är mycket
lågväxt, är naturligtvis också en orsak till insolationens kraftiga
inverkan och till alfvarmarkens starka temperaturväxlingar. Den häraf
beroende på sid. 342 framhållna olikheten i temperaturväxlingarna på
alfvaret och vid det närbelägna Kalmar belyses af närstående kurvor
(fig. 6), som sammanbinda si|frorna för maximum- och
minimumtemperaturerna på de bägge platserna i slutet af juli 1912.
Medelmaximum pä alfvaret för juli var 25°,«, medelminimum 12°,7, under
det att
motsvarande siffror för
Kalmar voro 23°,s och
14°. — Den
största skillnaden
mellan ciag- och
natt-temperatur, som
under juli iakttogs
på alfvaret, var
16°.

Uppfrysning är
ett fenomen, som
delvis beror på
markens
temperaturväxlingar. Det
förekommer
mycket allmänt på
alfvaret och har
också utförligt
behandlats af Witte
(41. s. 91). Jag vill
endast omnämna det som text till bifogade teckning af en starkt
uppfrusen Helianthemum oelandiciim-planta. Witte nämner just, att hos
denna art uppfrysning är särdeles vanlig, en sak, som jag kan bekräfta.
Till de öfriga växter, som han nämner i detta sammanhang,
skulle jag vilja tillägga Thymus serpyllum. Enligt Hesselman (23)
förekommer samma fenomen särdeles allmänt äfven på Sundre
alfvar på Gottland. Det är emellertid ingalunda något karakteristiskt
för endast alfvarområden. Hesselman omtalar t. ex. i ett annat
arbete (22) samma sak från mossar i Norrland. Han lämnar där

Fig. 7. Starkt upptrusen Helianthemum oelandiciim-planta pà
Resmo alfvar. Den brutna linjen markerar jordytan.
(E. Falck del.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:01:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svbotan/7/0387.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free