Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
Metod. Vid samtliga undersökningar öfver alfvarväxternas
osmotiska tryck använde jag den plasmolytiska metoden. Snitt togos
från bladens öfversida och nedlades i KN03-lösningar af olika
koncentration. För att icke skada snitten allför mycket öfverförde jag
dem icke från den ena lösningen till den andra utan gjorde från
början en mängd snitt och nedlade några i hvarje lösning. På
detta sätt vanns äfven tid. Den minsta KNOs-koncentration, i
hvilken epidermiscellerna visade plasmolys, antecknades och anförs
i tabellerna 1—5 som uttryck för dessa cellers osmotiska tryck.
Mot denna metod kan anmärkas, att de värden, som man därvid
får, ej öfverensstämma med växtens osmotiska tryck öfver hufvud
taget. Man får ej utan vidare antaga, att lösningen i hela växten
är isoton, och att det osmotiska trycket i bladens epidermis är
detsamma som i växtens alla öfriga delar. Så är tvärtom enligt nyare
undersökningar (t. ex. Hannig 19) icke fallet (se sid. 356). Men då
det, som nu, endast gäller att få värden för jämförelse med andra,
som erhållits på samma sätt, är ju metoden fullt användbar.
Att jag användt epidermisceller och ej mesofyllceller i bladet för
att mäta det osmotiska trycket, beror på att det ofta är mycket
svårt och många gånger omöjligt att se, när plasmolys inträder i
de af klorofyllkorn fyllda mesofyllcellerna. Därtill kommer, att
dessa celler hos många alfvarväxter äro särdeles små. Som exempel på
växter, där plasmolvsen i mesofyllcellerna af dessa orsaker omöjligt
kunde iakttagas, må nämnas: Crataegus monogyna, Cynanchum
vincetoxicum, Fragaria viridis, Potentilla fruiicosa, Prunus spinosa,
Rosa sp., Rubus caesius och Teucrium scordium. I de fall, där
plasmolvsen kunde iakttagas i mesofyllcellerna, var det osmotiska trycket
i dessa större än i epidermis, en sak som äfven Fitting (11) fann,
men som dock ej tycks gälla generellt. Nyligen har nämligen von
Faber (10) hos mangroveväxter påvisat motsatta förhållandet. —
En annan omständighet, hvarför jag valt epidermis, är, att
mesofyllcellerna skadas mera vid snittningen.
Så mycket som möjligt försökte jag förlägga undersökningarna
till samma tidpunkt på dagen, då ju enligt flera författare de
osmotiska förhållandena ändras under dygnet och vid olika temperatur
och ljusstyrka (Cavara 2, Dixon and Atkins 4, Krabbe 25,
Ryssf.lberghe 34, Tröndle 37, m. 11.). — En viss försiktighet
måste äfven iakttagas i ett annat afseende. Om snitten få ligga för
länge, innan man betraktar dem under mikroskopet, kan ett för
högt värde på det osmotiska trycket erhållas, på grund däraf att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
