Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
Polenlilla fruticosa ..........................l,o gm
Helianthemum vulgare ....... ..............1,2 »
Phleum pralense var. nodosam .................1,2
Globularia vulgaris........................................1,4 »
Helianthemum oelandiciim....................1,6 »
Till denna grupp höra liera af de speciella alfvarväxterna I. ex.
Globularia vulgaris, Helianthemum oelandiciim och Potentilla fruticosa.
Dessa äro särdeles väl utrustade, att motstå de vedervärdigheter, som
alfvarets jordmån och klimat kunna erbjuda. Potentilla fruticosa
t. ex. har blad, som äro ganska starkt håriga, med tillbakavikta
bladkanter och med klyföppningar endast på undersidan. Till detta
kominer nu ett ganska ansenligt osmotiskt tryck.
Helianthemum-arterna med sill nedliggande växtsätt ha läderartade blad med
lor-slemning af epidermis’ innervägg, som gör, att bladen länge kunna
behålla vatten. Båda de undersökta arterna ha ell afsevärdt högt
osmotiskt tryck, H. oelandicum det högsta jag mätt hos
alfvarväxterna. Plasmolys i epidermiscellerna hos denna art inträdde först
i 16 % IvX03-lösning. I mesofyllcellerna kunde ej plasmolys
iakttagas förrän i IS % lösning. — Särskildt väl utrustade äro också
Innia britanica med sin starka behåring och med klyföppningar
endast på bladens undersida, samt Phleum pratense var. nodosum
med hoprullade blad och underjordisk knöl (osm. tryck resp. 7 och
12 % KNOg). — Ranunculus flammula hade på alfvaret tjocka,
köttiga blad, försedda med hår. Den växte dessutom på ställen,
som länge behålla fuktigheten. Tjockbladiga växter inom denna
grupp äro också Gijpsophila fastigiata och Plantago maritima.
Af större betydelse är ett högt osmotiskt tryck hos de växter, som
icke äro särskildt xerofytiskt byggda. Sådana äro t. ex. Taraxacum
sp., Potentilla verna, Fragaria viridis och Iiosa sp., som alla ha ell
osmotiskt tryck motsvarande en 6—8 % KNOs-lösning.
Anmärkningsvärdt är det relativt stora antalet buskar, som höra
till denna grupp. Af de buskar, soin undersökts, hör en till
föregående grupp, nämligen Rubiis caesius, (0,85 gm KNOg), och fyra till
denna: Crataegus monogijna (0,7 gm KNO:(), Prunus spinosa (0,7 gm),
Rosa sp. (0,8 gm) och Potentilla fruticosa (l,o gm). Det höga trycket
är naturligtvis särledes betydelsefullt för dessa växter, som mer än
örterna äro utsatta för de uttorkande vindarna och äro i behof att
upplaga större mängder vallén.
Det är icke så små värden på del osmotiska trycket, som det
Svensk Botanisk Tidskrift 1913. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
