Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379
p. 428 och 1912 p. 95, ser närmast ut som en spenslig Equisetum hiemale,
men igenkännes lätt på de länge kvarsittande, långa och spetsiga
slititänderna, hvilka hos E. hiemale som bekant tidigt affalla. K. trachyodon
växte här på sådan mark, där den vanligtvis lär förekomma, nämligen
fuktig sand.
Sistlidne sommar 1913 fann jag denna Equisetum på ännu en lokal i
samma trakt, nämligen utmed vägen Granar», som strax NO. om Bro
kyrka leder mot Kole, endast några stenkast från vägens början. Den
växer här i torr gräsmark, på norra vägkanten, tämligen sparsamt och
torde med ledning af ofvanstående beskrifning lätt kunna påträffas där
af de botanister, som hedra trakten med ett besök.
l’å ingendera lokalen förekommo Equisetum hiemale eller variegatum
i närheten, något som ju ej nödvändigt behöfver motsäga den af flera
forskare uttalade åsikten, att E. trachyodon är eller ursprungligen
uppkommit som hybrid mellan dessa bägge arter.
Polypodium vulgare L. Bro, på ett mindre flyttblock i en beteshage
vid vägen mellan Bro och Vestkinde kyrkor, jan. 1911.
Juncus g/aucus (Ehrh.) Sibth. Af denna art, som på Gotland förut
endast är känd från Endre socken, fann jag en enda stor tufva i ett
dike invid Vestkinde station, juli 1913.
Fragaria vesca L. X viridis Duch. förekommer i mängd i Bro socken
på hällmark strax S. om vägen mellan Bro och Vestkinde kyrkor,
1 km. från den förstnämnda, invid en liten skogsväg (utsatt på
Generalstabens kartblad), som skär den förra i riktningen N—S. I midten af
juli 1910, då jag första gången lade märke till hybriden, hade den redan
mogna frukter i rätt stor mängd, så att man utan svårighet skulle
kunnat plocka åtminstone en half liter däraf. I smaken stå de efter både
smultron och nejkon. De ha närmast den för nejkonet utmärkande
aromen, men betydligt försvagad, och äro dessutom surare.
Denna hybrid upptog en tämligen vidsträckt yta, men kan dock
mycket väl ha utbredt sig genom stoloner från ett enda individ; alla voro
nämligen fullt likartade. Att denna form länge förekommit på platsen har
jag fått veta af min Mor, som lämnade mig den öfverraskande
upplysningen, att hon haft kännedom om densamma i mer än 60 år och redan
i sin barndom plockat frukterna af den på samma ställe. Den hade
t. o. m. ett särskildt namn: »nejkon utan flus» {/lus är, som hvarje
got-länding vet, svepeskålen hos hasseln, här i öfverförd bemärkelse det
frukten omslutande fodret hos nejkonet .
Med detta namn är också det mest iögonfallande kännetecknet för den
ifrågavarande formen af hybriden angifvet. Foderbladen äro nämligen
vid fruktmognaden, i motsats till nejkonet, rakt utspärrade hos smultronet
utåt—vanligen nedåtböjda). Trots detta behöfs det en viss omsikt vid
afplockandet för att ej fodret helt eller bitvis skall följa med.
Skenfrukterna ha nämligen liksom nejkonet en nedre steril del, som är
tämligen fast förenad med blomfästet, ehuru den dock lossnar lättare än
hos nejkonet. Den här omtalade formen står tydligen genom sina ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
