- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Första årgången (händelserna 1923) /
69

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöfarten 1923. Av kapten E. Eggert

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sjöfarten 1923.



Av Kapten E. Eggert.

Ingen annan av ett lands näringar är på grund av konjunkturläget och de upp- och
nedvända tiderna underkastad så häftiga och mången gång ödesdigra fluktuationer
som sjöfartsnäringen. Detta förhållande är framför allt betingat av dess
internationella karaktär, som mera än på andra näringsområden skärper konkurrensen de olika
länderna emellan och gör det nödvändigt att särskilt för rederirörelsens vidkommande
anlägga ekonomiska och andra synpunkter, vilka ofta måste avvika från de rent nationella
intressena. Men förutom denna specifika gren av sjöfartens vidsträckta område innefattar
detta en rad andra näringar såsom skeppsbyggnadsindustrien samt skeppsmäkleri- och
sjöförsäkringsverksamheten m. fl., vilka, då de helt och hållet äro beroende av den
förstnämnda, i stort sett röna samma inflytande av världsläget som den. Att i en koncentrerad
översikt som den föreliggande närmare ingå på en analys av dessa binäringar och deras
ställning under det tilländalupna året låter sig emellertid ej göra, varför huvudintresset i
det följande kommer att ägnas väsentligen åt fraktmarknaden och den svenska
handelsflottans utveckling, såsom varande de faktorer, vilka närmast äro av betydelse för
rederirörelsen.

De förhoppningar, som vid senaste årsskifte gjorde sig gällande ifråga om
sjöfartsutsikterna för 1923, kunna knappast sägas ha blivit infriade. Visserligen har den svenska
rederinäringen i förhållande till ett flertal främmande länders arbetat under relativt lugna
förhållanden, vilket emellertid ej uteslutit, att ställningen ofta varit bekymmersam nog,
ja, mången gång rent förtvivlad. De största svårigheterna härröra utan tvivel från de sedan
krigsåren högt uppskruvade fartygsvärdena, vilkas nedskrivande kostat redare och
aktieägare stora offer och fört många av dem till ruinens brant. Men lyckligtvis var denna
operation i stort sett redan undanstökad under 1921 och 1922, varför det gångna året
varit ganska fritt från ekonomiska katastrofer på detta område. Mot årets slut har likväl
en större rederikrasch i Sydsverige väckt berättigad uppmärksamhet, men farhågorna för,
att huvudparten av det härigenom skingrade tonnaget skulle gå till utlandet, synas dess
bättre vara ogrundade.

Vad som härnäst torde ha förorsakat stora vanskligheter, är den svenska valutans
ställning på den internationella penningmarknaden. Huvuddelen av den svenska
handelsflottans insegling uppkommer genom fraktfart till och från utlandet samt mellan
främmande hamnar, och då fraktraterna i allmänhet noteras i engelskt mynt, har det höga
svenska penningvärdet haft ett särdeles menligt inflytande på rederi vinsterna. Situationen
har ytterligare förvärrats genom de synnerligen stora och hastiga fluktuationer, som
pundkursen varit underkastad, särskilt under årets sista månader, och varigenom
vinstkalkylerna vid uppgörandet av fraktberäkningar ställt sig mycket ovissa. I en del fall har man
kunnat konstatera, att ett så hastigt fall i pundkursen inträffat under den tid, som
förflutit mellan ett fraktsluts ingående och dess fullföljande, att den beräknade vinsten i
stället förbytts till förlust. Att säkerställa sig mot dylika oförutsedda eventualiteter har
ej heller låtit sig göra, då det i allmänhet på den internationella fraktmarknaden visats
stor obenägenhet att låta noteringarna utgå i svensk valuta.

Det sjögående världstonnagets enorma tillväxt under åren närmast efter kriget har
likaledes i hög grad bidragit till rederinäringens svårigheter, ej minst i vårt land. Sedan
1914 kan man nämligen räkna denna tillväxt till i runt tal 15 millioner ton, och då samtidigt
den mellanfolkliga handelsomsättningen enligt uppskattning gått ned med ungefär hälften,
säger det sig självt, att tillgången på fartygsrum varit ofantligt mycket större än efterfrågan
och att fraktraterna av denna anledning pressats ned till ett minimum. Det är särskilt
U. S. A., som bidragit till tonnageökningen, men så ha också olägenheterna härav i främsta
rummet drabbat detta land i form av en synnerligen omfattande tonnageuppläggning.
Denna åtgärd har för övrigt måst tillgripas av så gott som samtliga sjöfartsidkande nationer,
varvid dock är att märka, att den i de nordiska länderna varit föga omfattande. I Sverige
har tonnageuppläggningen under det gångna året praktiskt sett ej ens överskridit det
normala, vilket torde få betecknas som ett gott bevis för de svenska redarnas goda vilja att
även med stora uppoffringar hålla sjöfarten i gång och med uppbjudande av alla krafter

-69-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 20:36:05 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svda/1923/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free