Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöfarten 1923. Av kapten E. Eggert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
söka behålla den ställning på världshaven, som de tidigare tillkämpat sig, samt ytterligare
förbättra densamma.
Det bör i detta sammanhang erinras om, hurusom under det tilländalupna året den på
sin tid hävdade uppfattningen om statsadministrerade handelsfartygs förträfflighet fått
sig en duktig knäck, i det samtliga de länder, som givit sig in på detta gebiet, med större
eller mindre framgång sökt realisera det statsägda tonnaget. I alla kända fall har detta
slags affär visat sig fullkomligt misslyckad och har närmast resulterat i ökade skattebördor
för invånarna i resp. land. Sverige är att lyckönska till att ha sluppit dragas med
åtminstone denna kristidsföreteelse.
Bland övriga under året inträffade händelser, som haft en eller annan inverkan på den
svenska sjöfartsnäringen, torde böra nämnas den långvariga stuveriarbetarstrejken i
Göteborg under våren och försommaren. Tack vare synnerligen välorganiserade motåtgärder
från Sveriges Redareförenings och Göteborgsstuvarnas sida kunde dock under den tid av
över tre månader, som ifrågavarande arbetskonflikt pågick, sjöfarten i hamnen uppehållas
utan allt för stora svårigheter. Av betydligt större men för den svenska redrirörelsen ha
varit de långa uppehållen i engelska lastnings- och lossningshamnar. Detta hart när
kroniska missförhållande har orsakat tidsförluster, som sammanlagt uppgått till tusentals
dagar, och som bland annat föranlett de svenska redarna att i England göra framställning
om vissa förbättringar i hamnförhållandena därstädes, en aktion som vunnit stor
anslutning även från redarkretsar i andra länder.
Kastar man härefter en återblick på fraktmarknaden under det nu tilländalupna
året, måste intrycket därav för rederirörelsens vidkommande te sig ganska nedslående.
Som ett allmänt omdöme torde först som sist kunna fastslås, att fraktnoteringarna i det
stora hela taget varit så låga, att det ej kan vara tal om några lukrativa affärer inom denna
näringsgren, utan fartygsägarna ha i många fall fått vara belåtna med att debet och kredit
gått ihop utan några direkta förluster. De transoceana fraktmarknaderna ha förhållit
sig ganska olika, i det att på en del områden befraktningsintensitet och noteringar hållit
sig tämligen konstanta, medan å andra trader avsevärda fluktuationer ägt rum. Östern
har i stort sett varit genomgående stilla under hela året med noteringar, som i allmänhet
hållit sig i omkring 25 s. per ton d. w. Bombay/Karachi—England/Kont. Den högsta frakten,
32 s. 6 d., betalades under april, den lägsta, 22 s., under september. Mot slutet av året
ha raterna åter styvnat till och stå för närvarande i omkr. 25 s. Risnoteringarna från
Bir-mah ha växlat mellan 22 s. 6 d. och 32 s. 6. d. och torde vid årets slut vara värda c:a 30 s.
Även Medelhavet har kännetecknats av genomgående låga fraktnoteringar. I
malmfarten från svenska och nordafrikanska hamnar ha raterna varit ytterst otillräckliga, ofta
så usla, att de ej kunnat locka erforderligt tonnage till denna marknad. Såsom exempel
må anföras, att malmfrakten Bilbao—Cardiff i Juni noterades så lågt som 6 s. 6 d. pr ton,
medan den f. n. står högst med c:a 7 s. 9 d. Aven Alexandria har noterats ovanligt lågt.
Sålunda var frakten för bomullsfrö under början av året nere i 9 s. pr 60 kbft, för att sedan
variera mellan 10 och 12 s. samt står f. n. ii2S. 6d. Frakterna från Donau- och
Svarta-havshamnarna ha hållit sig relativt goda och synas nu mot årsskiftet stramas till
ytterligare på basis av 20 s. resp. 15 s. pr ton.
Laplatamarknaden har under året varit sjöfartens sorgebarn. Efter att vid årsskiftet
1922—23 hava stått i c:a 20 s., gick noteringen San Lorenzo—England/Kont. därefter
successivt upp under några månader, nådde i april maximum med 32 s., höll sig därefter
tämligen konstant under ett par månader på basis av 22—25 s., men sjönk sedan helt
plötsligt för att i början av oktober falla ned till 15 s. pr ton. Från nedre floden slötos frakter
så lågt som 12 s., men då uppstod också fullkomlig stagnation på denna marknad. Så
småningom har emellertid inträtt en återgång till bättre förhållanden, och för närvarande
torde fartygen kunna betinga sig frakter på omkr. 25 s. med utsikt till ytterligare stegring.
Den nordamerikanska fraktmarknaden, särskilt för laster från östkusten, har varit
genomgående intresselös. Dock spårades mot årets slut en avgjord tendens till det bättre,
och som denna förbättring fortgått successivt om ock långsamt, inger den vissa
förhoppningar om ljusare förhållanden. Spannmålsnoteringarna från Montreal till England/Kont.
ha varierat mellan 2 s. i d. pr qr. i augusti och 3 s. 9 d. i oktober, medan motsvarande
rater från Northern Range stått i 2 s. 6 d. resp. 3 s. 9 d. Kolskeppningen från U. S. A. har
varit ganska livlig med noteringar till europeiska kontinenthamnar av 2:00 doll. pr ton
i juni, 2: 25 i oktober och högsta noteringen, 3: 25, i april. Huvudintresset på denna
marknad har emellertid varit förlagt till U. S. A:s västkust, varifrån efter den stora
naturkatastrofen i Japan gått ett mycket stort antal trä- och spannmålslaster, som absorberat ett av-
— 70 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
