- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Första årgången (händelserna 1923) /
72

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöfarten 1923. Av kapten E. Eggert

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

europa är outredd. Ej heller torde en återgång till mera normala förhållanden kunna
emotses, förr än de ryska förhållandena stadgats så pass, att detta land åter blir att räkna med
i handels- och sjöfartshänseende. Denna sistnämnda omständighet synes speciellt vara av
betydelse för den svenska sjöfartsnäringen, som ju sedan gammalt har stora intressen att
tillvarataga i Östersjön och Finska viken.

Vad slutligen beträffar den svenska handelsflottan och dess utveckling under 1923
kan ett jämt och målmedvetet framåtskridande iakttagas jämväl på detta område. Från
att vid föregående årsskifte ha omfattat 2,889 registrerade fartyg om sammanlagt 1,241,262
bruttoton utgjorde det svenska tonnagebeståndet strax före årets slut 2,985 fartyg med
en bruttodräktighet av c:a 1,321,371 ton. Tillväxten under årets lopp uppgår sålunda till
96 fartyg om tillsammans 80,109 bruttoton, vilket uttryckt med relativa tal ger en ökning
av 3,4 procent i antal och 6,5 procent i bruttotonnage. Den procentuella förändringen med
hänsyn till olika framdrivningsmedel ger vid handen, att ångfartygens antal ökats med 4,2
procent och tontalet med 7,5 procent, medan för motorfartygens vidkommande en stegring
av resp. 21 procent och 9,8 procent ägt rum. Segelfartygens antal har däremot minskats
med 12,5 procent, motsvarande 8,8 procent av bruttotonnaget. Ovanstående förändringar
bekräfta den redan iakttagna och omskrivna utvecklingen av motormaskineriet såsom
framdrivningsmedel för handelsfartyg, samtidigt som de påvisa segelfartygens tillbakagång.
Ifråga om den förstnämnda av dessa företeelser intager Sverige, vars redare redan tidigt
insågo fördelen av motordrivna fartyg, en mycket framstående plats bland de
sjöfartsid-kande nationerna, och den ställning, de i detta hänseende tillkämpat sig, har helt kunnat
hävdas och ytterligare förstärkas. Också ha motorfartygens företräden numera helt erkänts
och uppskattats, förhållanden, som givit sig till känna bland annat genom den större
efterfrågan, som detta slags fartyg börjat röna i den allmänna fraktmarknaden, där de till och
med i vissa fall lämnas företräde framför ångarna.

Av de förvärv, den svenska handelsflottan gjort under året, äro 20 fartyg om 13,500
ton nybyggda inom riket, och 71 fartyg om 57,660 ton inköpta från utlandet. Bland de
förstnämnda må anföras de stora motorfartygen Luossa och Oxelösund om vardera c:a 5,600
bruttoton samt motorfartyget Kolsnaren på 2,400 ton, samtliga byggda vid Götaverken.
Av ångarna förtjäna nämnas Sonja på 1,828 ton, byggd i Hälsingborg, och Tyra Bratt,
1,309 bruttoton, byggd i Malmö.

Bland de från utlandet förvärvade fartygen märkas Göteborgsångarna Bolmen och
Salen om resp. 3,520 och 2,575 ton. Stockholmsångaren Wright på 3,080 ton samt
Hälsingborgsångaren Frej, mätande 2,102 bruttoton.

Jämfört med de närmast föregående åren är handelsflottans tillskott av inom riket
nybyggda fartyg skäligen obetydligt. Sålunda var detta tillskott år 1918 61 fartyg om 27,566
ton, 1919 resp. 76 och 36,526, 1920 66 och 32,585, 1921 30 och 41,446 samt 1922 32 och
56,014. Då nu enligt tillgängliga siffror motsvarande tillskott under 1923, som ovan sagts,
endast utgöres av 20 fartyg om 13,500 ton, tyder detta på, dels att tonnagebehovet f. n.
måste anses vara i det närmaste fyllt, dels att konkurrensen med utlandet är av den art,
att de å svenska varv nybyggda fatrygen ställa sig för dyra i inköp. I själva verket har
också 1923 varit ett svart år för den svenska skeppsbyggnadsindustrien, ty om man
undantager ett eller ett par västkustvarv, ha fartygsbäddarna längs våra kuster i regel stått
tomma. Detta förhållande står förvisso i direkt samband med det tonnageöverflöd, som
gör sig gällande på världsfraktmarknaden och som kommit åstad den rådande
disproportionen mellan tillgång och efterfrågan. Att under nuvarande konjunkturer förespå någon
förbättring för skeppsbyggeriverksamheten under kommande år torde sålunda vara att
skjuta över målet, såvida ej ett allmänt slopande av äldre fartyg och dessas ersättande med
nybyggnader kommer till stånd. Ur ekonomisk synpunkt torde väl en sådan
radikalåtgärd knappast vara att förorda, om den också å andra sidan vore ägnad att mera snabbt
föra sjöfartsnäringen närmare normala förhållanden.

Som ett slutomdöme om den svenska sjöfartens och särskilt rederinäringens
prestationer under 1923 måste framhållas, att dessa präglats av en sakkunnig och affärsmässig
ledning, som ej skytt, att då så erfordrats, göra stora både ekonomiska och rent personliga
uppoffringar. Om alltså den huvudsakliga förtjänsten i fråga om sjöfartens oinskränkta
upprätthållande tillfaller redarkåren, måste nog en del därav tillskrivas de ombordanställda,
vilka i stort sett med lojalitet och förståelse för de tryckta tidernas krav ej ställt högre
fordringar på näringen än den kunnat uthärda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 20:36:05 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svda/1923/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free