Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstlivet under 1923. Av fil. dr Karl Asplund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konstlivet under ig2j.
Av fil. dr Karl Asplund.
o
Aret 1923 skall bevaras i den svenska konsthistorien främst som det år, då
Stockholms Stadshus blev färdigt, och i de nu närmast följande årens krönika som
Göteborgsutställningens år. Vid en återblick på årets konstliv är det främst
dessa företeelser man stannar vid, men även Högalidskyrkans tvillingtorn resa sig högt
över konstkrönikans jämna horisont. Och utställningsväsendet har att bjuda på
några element av mindre vanligt intresse. Den 20 januari öppnades i Konstakademien
en utställning av Ernst Josephsons arbeten, som för första gången gav en riktig och
konstnärligt fruktbar överblick över denne mästares verk. Utställningen var det
första uttrycket för ett interskandinaviskt samarbete, som planerats och ledes av
intendenten Sigge Bergström så, att utställningarna i tur och ordning förflyttas mellan
Stockholm, Kristiania och Köpenhamn. I mars kom den andra utställningen i serien,
Christian Kroghs, och i oktober den tredje, Joakim Skovgaards. Med denna start
kan företaget betraktas som en seger av stora mått för svensk konst skandinavism.
Blickar man för övrigt tillbaka på årets konstutställningsväsen, möter man en
lång rad grupp- och separatutställningar, ur vilken blott några få höja sig, som äro
av mera allmänt intresse.
Som ett tecken till begynnande intresse utifrån för internationellt utbyte får
man ta den franska utställningen i februari i Liljevalchs konsthall, som omfattade
konst och konsthantverk av alla sorter, men i ett t^^värr icke så representativt urval
som varit önskligt, samt den engelska målningsutställningen i Svensk-Franska
konstgalleriet i oktober, vilken gav en liten men intressant glimt av den modärnism, som
rör sig i skuggan av Englands strängt traditionella officiella konst.
Av ledande svenska konstnärers utställningar ha egentligen två haft större
betydenhet än de övriga, Hanna Paulis — en sällsynt gäst i vår utställningsvärld —
i Nordiska bokhandeln i september och Karl Nordströms sista stora exposition, som
öppnades i Konsthallen 14 april.
När Nordström hängde denna utställning, hade han icke långt kvar att leva.
Han avled efter en lång tärande sjukdom den 17 augusti och sörjdes som en av den
svenska konstens ledare och inkarnationen av en hel grupps och en hel tids idealitet
och sammanhållning i striden för det mål den gjort till sitt. Konstnärsförbundet. En
donation av Nordströmska tavlor och teckningar överlämnades till den döde
konstnärens minne av grosshandlare John Josephson till Stadshuset.
Det andra stora namnet bland de döda är greve Georg von Rosen, som avled
3 mars. Han var representanten för en generation före Nordström, för en skola och
en åskådning, som redan långt före hans död blivit historia. Utan tvivel är han den
störste och gedignaste representanten för denna skola. Hans största historiska
målningar ha ingått i folkmedvetandet och hans porträttkonst uppskattas — så vitt vi
nu kunna döma, med rätta — som kanske den främsta i svensk konsthistoria efter
1700-talet.
Till minne av en 1923 bortgången konstnär av äldre generation, Julius
Kron-berg, har Liljevalchs konsthall anordnat en omfattande utställning av hans arbeten,
som mottogs med någon reservation från kritikens sida men med stort publikintresse.
— 95 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
