- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Första årgången (händelserna 1923) /
170

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norge 1923. Av Axel Skagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

utländsk skuld, offentlig och privat, trycka hela vårt ekonomiska liv och hindra
återupprättandet av vår brustna handelsbalans. Följden är: ytterligare fall i kronans
värde, ytterligare prisstegring, ytterligare drift nedåt mot armodet.

Mot detta pessimistiska svartmåleri kan ställas finansministerns uttalanden i
stortinget under debatten om den stora järnvägsplanen. D. v. s. konklusionen.
Finansministerns tal innehöll f. ö. varningar, allvarliga nog, och vittnesbörd på samma
linje som vad statsministern Berge alltid framhåller i sina anföranden om att
regeringen har ögat öppet för situationens faror.

Vi ha tryckande skatter, yttrade finansministern, statsminister Berge, växande
statsskuld och fallande kronkurs. Tillståndet är icke uppmuntrande. Vi förmå icke
mycket. Jag vill påminna om att vår statsskuld, som 1912 var 362 miljoner, år 1922
stigit till 1,401 miljoner. Med en sådan progress i statsskulden kan det icke fortsätta.
Man fruktar att statsmakterna icke skola hålla igen tillräckligt. Denna fruktan bör
alltid sväva över denna församling.

Varefter stats- och finansministern med ett — skenbart — språng i tankegången
anbefallde godkännande av den stora järnvägsplanen.

Ty: »Det passar icke vuxna män att låta stora avgöranden präglas av
panikstämning».

I samma stortingsdebatt lämnade arbetsministern, statsrådet Middelton, en
sensations väckande upplysning. Han meddelade att en av Londons största banker
i ett brev till en norsk affärsman förklarat, att orsaken till den norska kronans fall icke
väsentligen var att söka i Norges dåliga handelsbalans, utan i den tilltagande
kapitalflykten, som givit sig till känna i engelska banker. Det vet icke utlandet, som mist
sitt förtroende till norska staten, utan de norska medborgarna själva. Det är en
svår anklagelse, slöt statsrådet, en våldsam anklagelse. Och stortingspresident Lykke
underströk arbetsmiristerns uttalanden om den ekonomiska pessimismen: Den
förfärliga nervositet, som gripit enskilda av våra egna, gör sig icke gällande i utlandet;
här äro norrmännen sina egna fiender.

Bondepartiets organ »Nationen» skrev om statsrådet Middeltons upplysning om
kapitalflykten: Här fick man fullt besked om vår egen skröplighet och om den
ödesdigra bristen på självtillit, som synes ha genomsyrat en god del av befolkningen. Men
upplysningen innehöll både gott och ont. Utlandet har på intet sätt mist förtroendet
till den norska staten. Utlandet känner våra resurser och vet vad vi äro värda.

Och här ha vi en naturlig övergång till en mera optimistisk syn på Norge år 1923.

Året har visat ett jämt framåtskridande i näringslivet. Bäst märks det inom
skeppsfarten. Praktiskt talat finnas nu inga upplagda skepp. Alla fartyg segla,
om också för dåliga frakter. De ha kommit in och flyta bra i farvattnen på gammal
tradition. Fiskerinäringen har god avsättning. England och Tyskland formligen
slåss om den norska sillen, och hermetikfabrikerna kunna icke tillfredsställa
efterfrågan. Och klippfiskeexporten går strykande, sedan traktatförhållandena ordnats.
Valfångstens produkter ha sålts till högre priser än någonsin sedan högkonjunkturens
dagar. Träförädlingsindustrin har en tryckt marknad, men sitter inne med gamla
aktiva — skogen köptes ju icke under kriget — och så snart den befriats från krigstidens
feldispositioner, bör den kunna ge gott utbyte, eftersom den har naturliga betingelser
i landet, råvaror och kraft. På det hela taget börja åter de naturliga industriernas
möjligheter att utveckla sig. Aluminiumindustrien t. ex., som väsentligen bygger på
kraft, har haft en stor export i år och synes vara en industri att lita på för framtiden.
Och Norsk Hydro, också väsentligen baserad på vattenkraft, har haft ett gott år.

— 170 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:03:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1923/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free