Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sol och atomer. En kosmisk nyårsrevy av Ansgar Roth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nobelpristagaren prof. A. A. Michelson.
Med den av M. konstruerade interferometern har för första
gången en stjärnas dimensioner kunnat direkt mätas vid
Mount Wilson-observatoriet i Kalifornien.
Nobelpristagaren sir Ernest Rutherford,
De av R. utförda experimenten vid Cavendish-laboratoriet
i Cambridge visa, att alla grundämnen ytterst äro
uppbyggda av vätekärnor och elektroner, och ådagalägga
därmed materiens elektriska struktur.
med två bekanta stjärngrupper — Ursa Major-gruppen och Taurus-gruppen — vilka
hittills betraktats som rent lokala bildningar inom Vintergatans stjärnsystem.
I detta sammanhang har Strömberg beräknat solens väg bland st järnmyriaderna.
Här erhållas olika resultat alltefter urvalet av stjärnor. Den osymmetriska fördelningen
av stjärnornas och nebulosornas rörelser antyder tillvaron av ett fundamentalt
referenssystem, vars läge i universum Strömberg har sökt beräkna. I detta »absoluta» system
har solen en rörelse av 650 kilometer i sekunden i riktning mot en punkt i Drakens
konstellation, endast 15 grader från norra himmelspolen och ej långt från ekliptikans
pol. Jordens verkliga rymdrörelse är således en brant spiral, där hastigheten i vertikal
led tjugufaldigt överträffar hastigheten i banplanet (30 km).
Nebulosorna, de mest gåtfulla av himlavalvets objekt.
Nebulosorna äro av tre slag, gasnebulosor och »mörka» nebulosor samt spiraler.
De oregelbundna, ringformade eller s. k. planetariska gasnebulosorna ha visats stå i
fysiskt samband med stjärnor, tillhörande de allra »yngsta», d. v. s. hetaste typerna.
Det är till och med sannolikt, att de åtminstone delvis låna sitt ljus från stjärnorna.
Dock är det icke fråga om reflexion i vanlig mening, utan om en ny-emission av ljus,
som förut absorberats av den nebulösa materien. De mörka nebulosorna bestå av
gaser eller ytterst små stoftpartiklar, vilka kanske ursprungligen härstamma från
solarna, men som nu i brist på belysning uppträda som skymmande moln i universum.
207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
