- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Första årgången (händelserna 1923) /
229

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dammodet 1923

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dammodet ig2j.

ammodet under 1923 har i stort sett undergått föga förändring. Vid sidan av var-

I andra ha fortfarande förekommit de tvenne huvudtyperna i fråga om dräktens
Hnje-verkan: den raka, till synes snäva klänningen samt den med vid kjol. Mellan dessa
ser man övergångstyper, där olika slag av draperingar och veck giva kjolen den för
rörelsefriheten erforderliga vidden, trots den ögonskenliga snävheten. Den mest utpräglade formen
av den vida kjolen går under den allmänna benämningen »stilklänning», varmed vanhgen
avses en toalett med mer eller mindre krinohnartad kjol och stramt åtsittande liv.

Kjolens längd, som kraftigt ökades under 1922, har under 1923 modererats, så att
kjolen på promenaddräkter och uteklänningar samt på enklare inneklänningar i allmänhet
når nätt och jämt till fotknölen; på större sällskapstoaletter är den längre, ofta fotsid.
Midjan har börjat placeras betydligt högre upp än vad som var fallet hösten 1922, kring
övre delen av höfterna. Ärmarna äro, när de förekomma, i regel mycket snäva och långa;
fantasiärmarna från tiden för ett och ett par år sedan ha mestadels försvunnit ur bruk.
På aftontoaletten saknas i regel ärmar. Skärp förekomma ofta på enkla inneklänningar,
mera sällan på stora toaletter, sällan eller aldrig på kappor.

Den stora aftontoaletten, den enklare teater- och supéklänningen, den ännu
anspråkslösare té- eller »mellanklänningen», promenaddräkten (med kappa, kjol och blus eller, ännu
vanligare, med kappa och hel klänning därunder) samt den hellånga kappan voro hösten
1923 standardtyperna i den moderna damens garderob.

Tygerna visa på alla områden prov på den moderna teknikens framsteg med ständigt
framkommande nya varianter. Särskilt gäller detta de créperade tygerna, som förekomma
inom såväl ylle- som sidenbranschen, samt metallbrokaderna. De redan för några år sedan
populära trikåvävnaderna av olika slag ha ytterligare fullkomnats och nya typer därav
framkommit. Brocherade tyger förekomma både bland ylle, siden och sammet. Omtyckta
sommartyger voro sommaren 1923 popeline, foulard, råsiden, frotté och organdie
(glas-battist); en höstnyhet var moaré. Intresset för de egyptiska utgrävningarna vintern 1922—
23 inverkade på modet, och »egyptiska» tyger, band och garnityr av alla slag uppstodo
snabbt, ävensom en egyptisk stil i klänningens drapering.

Bland hattmodeller har den så kallade klockhatten bibehållit sin fleråriga,
överväldigande popularitet, om än modellen i viss mån varierat. Vid sidan av den uppträder
tocquen, turbanmodellen samt brätthattar av olika former. Som material dominerar filt
av alla slag och för alla årstider; därjämte förekomma sommartid tagel- och stråtyger,
organdie, siden och tunna crépetyger samt vintertid sammet och felb. Det förnämsta gar
-nityret är band, varav en häpnadsväckande rikedom på varianter och typer efterhand
uppstått. Blommor, fantasifjädrar, metallarbeten m. m. äro även vanliga. En mer och mer
tilltagande minskning i monteringen och en till ytterlighet driven sorgfällighet i det
tekniska utförandet äro karaktäristiska för 1923 års moderna damhattar.

Den outrerat spetsiga, långdragna skomodellen av hösten 1922 har nästan totalt
försvunnit, och en mera moderat spetsig modell jämte modellen med halvrund tå äro sedan
hösten 1923 åter de förhärskande. Klackarna på promenadskodon äro mer eller mindre
låga; till innebruk ser man nästan uteslutande pompadourklacken. Det förhärskande
materialet både till inne- och utebruk är lack. Chevreau förekommer jämförelsevis ofta. Mocka
enbart samt brons äro ej vanliga. Däremot äro sammansättningar av lack och mocka,
helst i olika färg, ytterst "omtyckta. Skomodellerna tilltaga i fantasirikedom med djupa
urringningar, slejfer m. m. Brokader, metall tyg och paranta spännen användas till
dansskor. Till utebruk på vintern ser man övervägande boxkalvskor i brunröd nyans, medan
kängor mer och mer försvunnit ur bruk. Till skorna i fråga användas fantasistrumpor
i ylle eller blandat ylle och silke.

Pälsverk som garnering förekommer så gott som undantagslöst på vintersäsongens
promenadkappor och -dräkter, dock i sparsamma kvantiteter och merendels av icke
dyrbara skinnslag. De mera kostsamma skinnsorterna användas till »garnityr» bestående av
maff och boa (eller krage) samt till hela pälskappor. Som garnityr begagnas silver- och
blåräv samt andra rävslag (vit- och rödräv äro dock för närvarande försvunna ur bruk),
skunk, mullvad m. m. Muffen håller på att bli omodärn på grund av de stora ärmuppsla-

— 229 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 20:36:05 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svda/1923/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free