Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkliga händelser. Av Nils Algård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kyrkliga händelser ig24.
Av Nils Algård.
T A års kyrkliga händelser ha väsentligen bestämts av den allt mer målmedvetna
± strävan till kyrklig konsolidering, vars lösen den svenske ärkebiskopen an-
givit som »evangelisk katolicitet». Denna strävan måste ses mot bakgrunden av det non
possumus, som den romerska kyrkan ställer upp gent emot varje religiös
internationalism, som icke på förhand erkänner hennes, d. v. s. den romerske påvens,
supre-mati. Hennes besvarande av upprepade framställningar om gemensamt kyrkligt
handlande inför det kritiska världsläget med en ständigt ökad aggressivitet och
propaganda även på evangeliska »missions»-fält har endast kunnat öka alla övriga
kristna kyrkors känsla av samhörighet.
Betecknande för nämnda agitation är den romerska kyrkans tilltagande tendens
att förlägga diverse kongresser och möten till evangeliska länder. ’Så har under året
hållits en eukaristisk världskongress i Amsterdam, en s. k. tysk katolikdag i
Hannover och en annan katolikdag i Basel; det katolska akademikerförbundet har haft
sammankomst i Dresden. Efter Tysklands politiska sammanbrott räknar romarkyrkan
med detta lands »återvändande» inom de närmaste årtiondena. Bakom de strävanden,
som avse separation från det evangeliska Preussens hegemoni, kan hennes hand mer
eller mindre tydligt skönjas. Redan säges majoriteten af ministrar och ämbetsmän i
det tyska riket utgöras av papister. Kloster, dessa centralhärdar för »mission», grundas
eller återköpas i stor utsträckning. Dock motvägas alla dessa strävanden av det stora
antalet av dem både i Tyskland och Österrike, vilka efter föregående utträde
återvända till den evangeliska kyrkan eller från den romerska kyrkan övergå till henne.
Om påvekyrkans framfart i Östersjöländerna talar kyrkorovet i Riga ett tydligt språk.
Jakobi-kyrkan invigdes den 4 maj till romersk katedral. Vad Skandinavien beträffar,
beslöto de romerska biskoparna därstädes på konferens i Köpenhamn vid årets början
att upprätta ett prästseminarium i Danmark. Från den ihärdiga, ehuru försiktiga
propagandan i Sverige har slöjan lyftats genom en rad meddelanden i utländska tidningar.
Med klar blick för den hotande faran från Rom har Internationella förbundet till
protestantismens värnande vid sitt årsmöte i Holland den 4—5 mars beslutat bl. a.
att tillsätta ett arbetsutskott, upprätta en internationell protestantisk pressbyrå
samt i alla evangeliska länder uppta en Lutherpenning för förbundets räkning.
(Förbundet, stiftat i Berlin-Steglitz, åsyftar att bilda en öppen enhetsfront mot Rom och
att över huvud verka för den evangeliska kristenhetens konsolidering.) Vid mötet
var även Sverige representerat. En betydelsefull åtgärd på ifrågavarande område har
vidtagits av det lutherska världskonventets verkställande utskott i Hindås i november
genom tillsättandet av ett permanent representantskap för det frivilliga samarbetet
mellan de lutherska kyrkorna. För Sveriges vidkommande tillsatte centralstyrelsen
för Allmänna svenska prästföreningen i juni ett utskott för protestantismens värnande
med uppdrag att sätta sig i förbindelse med det Internationella förbundet.
Centralstyrelsen avlät i december en protest mot kardinalprefekten för den romerska
propa-gandakongregationen von Rossums vilseledande reseberättelse. Ett dylikt
protest-uttalande har utsänts även från finskt håll. Det den 7—8 mars i Stockholm
sammanträdande svenska biskopsmötet uppmanade präster och församlingar att vara på
sin vakt mot den romerska propagandan.
— 61 –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
