Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde världspostkongressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade även kongressens och utskottens presidenter och vice presidenter sina mottagningsrum.
Här redigerades även kongressens egen daghga tidning, som med notarien T. Juhn som
redaktör utgavs på franska språket varje dag, kongressen pågick.
Kongressen öppnades under osedvanhgt solenna former av konungen i drottningens
närvaro i själva rikssalen på Stockholms slott, och efter öppnandet gav konungaparet
mottagning med te för kongressdeltagarna. På kvällen följde så Stockholms stads middag
i Stadshusets Gyllene sal, varvid bland gästerna syntes många regeringsmedlemmar och
nästan hela diplomatiska kåren; säkerligen en av de mest lysande officiella fester, som
någonsin givits i Sveriges huvudstad. Den i6 aug. firades Världspostföreningens
jubileum med festföreställning på K. teatern och en ny bankett i Gyllene salen, denna gång
med svenska postverket som värd. Kongressdeltagarnas femdagarsresa i Norrland med
tvenne extratåg hörde också till de händelser, som icke gå oförmärkta förbi.
Världspostkongressen bestod dock icke uteslutande av fester och resor. Det
arbetades också. Kanske har det vid få kongresser arbetats så mycket som vid denna.
Visserligen pågick kongressen i nära två månader, men så var det också icke mindre än omkring
1200 motioner, som behandlades. Frågorna förbereddes i något av de fyra utskotten och
avgjordes därefter vid ett plenarsammanträde, där antingen kongressens president,
generaldirektör J. Juhlin, eller vice president, direktören för Världspostföreningens byrå i Bern
M. Decoppet, presiderade. Praktiskt taget genomgicks hela raden internationella
postöverenskommelser. Och de sju konventioner, vari dessa äro sammanförda, blevo av
kongressen högst väsentligt omredigerade.
Kongressens utan all jämförelse viktigaste frågor rörde det internationella postportot
och posttransiteringsavgifterna. Världspostföreningens stora bärande idé har ju varit
det gemensamma världsportot. Denna världssamtrafikens djärva dröm hade
realiserats under de världskriget närmast föregående decennierna. D. v. s.
befordringsavgif-terna för ett brev voro desamma antingen det gällde att expediera det blott över närmaste
gräns eller att sända det till andra ändan av världen. Det kostade lika mycket att skicka
ett brev från Stockholm till Hälsingfors som från Stockholm till Peking. Detta
»världsporto» förstördes som så mycket annat av kriget. Redan i Madrid gjordes stora
ansträngningar att återupprätta detsamma. Men utan framgång. Det lyckades bättre i Stockholm.
Åttonde världspostkongressen beslöt nämligen i princip att återgå till enhetsportot, om
den också med hänsyn till valutakrisernas olika verkningar måste medgiva en viss
tänjbarhet för avgiftsskalan.
Knappast mindre genomgripande voro besluten beträffande transiteringsavgifterna.
Om denna fråga stod skarp strid. Helt naturligt då det ju — på grund av olika geografiska
belägenhet — för vissa länder är av lika stort ekonomiskt’intresse, att transiteringsavgifterna
äro höga, som det för andra är förmånligt, att de äro låga. Resultatet blev emellertid,
att avgifterna drevos ned med nära 50 proc.; ett beslut som naturligtvis i hög grad är ägnat
att främja utvecklingen av de postala förbindelserna mellan jordens folk.
För Sveriges del tillkom.mo dessutom en hel del indirekta fördelar av kongressen. Det
erbjöds ett enastående tillfälle att göra vårt lands andliga och materiella kultur kända för
representativa främlingar från jordens avlägsnaste länder. Enbart detta kunde säkerligen
vara värt de 350,000 kr., som av staten anvisades för bestridande av kostnaderna för
kongressens hållande. I verkligheten torde emellertid kostnaderna för statsverket ha blivit
högst obetydliga, tack vare postverkets vinst av de kongress- och jubileumsserier av
frimärken, som utgåvos. I verkligheten är det alltså filatelisterna och ej svenska staten,
som bekostat den åttonde världspostkongressen.
Några olika typer av kongress- och juhileumsmärken.
OC ö
{.,35 r
— 68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
