Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Annus Medicus 1924. Av professor Torsten Thunberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna reaktion förut befunnits mottagliga för difteri, äro 80 % immuna efter 3
månader och ungefär 90 % efter 6 månader. Hur länge immuniteten varar, har hittills
ej kunnat fastställas, då endast 10 år förflutit sedan försöken påbörjades. Verkan
har emellertid befunnits sitta i för de 5—7 åren, varöver man disponerar större
erfarenhet. Det är därför ej omöjligt, att immuniteten är av livslång varaktighet.
Ungefär en halv miljon difterivaccinationer ha hittills utförts inom Förenta
Staternas område. Sammanfattande kan sägas, att intet fall av verkligt svår difteri
iakttagits hos sådana, som efter immuniseringen givit »negativ Schick». I ett fåtal
fall har difteri av måtthg svårhetsgrad iakttagits hos dem.
Hur allmänheten reagerar inför ett förslag att fullt frivilligt låta barnen genomgå
en toxin-antitoxinkur, beror på en del olika omständigheter. Där antivetenskapliga
rörelser ha stor spridning, såsom t. ex. i England, måste man räkna med en
hetsagitation mot denna nya form av vaccination liknande den som allt från Jenners tid
bedrivits gent emot vaccinationen mot koppor. Varje olycksfall — och givetvis får
man vara beredd på dylika — kommer att till det yttersta utnyttjas. Sådana kunna
särskilt befaras, om toxin-antitoxinpreparaten utsättas för vissa inflytelser, t. ex.
stark köld eller långvarig förvaring. Olycksfall av den ena eller den andra anledningen
ha inträffat i Förenta Staterna och i Österrike.
Givetvis är toxin-antitoxinmetodens användning även aktuell för vårt land.
Statens bakteriologiska laboratorium har ägnat saken sin uppmärksamhet, och i
november 1924 har en av Dr Davide författad utredning i saken utgivits därifrån.
Det var år 1921, som den unge kanadensiske läkaren Banting påbörjade sina
försök att ur bukspottkörteln hos djur framställa det länge sökta ämne, vars totala
frånvaro eller vars förhandenvaro i alltför ringa mängd man på grund av en mångfald
försök antog förorsaka sockersjuka (diabetes). Arbetande under Macleods erfarna ledning
lyckades han lösa sin uppgift i och med framställningen av det ämne, som nu är allmänt
känt under namnet insulin (efter beteckningen »insulae» å de celler i bukspottkörteln,
som frambringa det). Omedelbart vidtogo, i början av 1922, kliniska försök att
behandla sockersjuka med det nya medlet. Resultatet var sådant, att det för
läkarevärlden snart stod klart, att en av läkekonstens stora upptäckter här förelåg. Sedan
dess har insulinfrågan blivit föremål för ett intensivt forskningsarbete, som särskilt
under 1924 tog fart.
Den första tiden efter insulinets upptäckt var det omöjligt att tillfredsställa
efterfrågan därå. Kanske den skandinaviska norden i det avseendet har haft det
gynnsammast ställt. Förtjänsten härav tillkommer utan varje fråga i första hand professor
August Krogh i Köpenhamn. Insulinets upptäckare hade överlåtit sina rättigheter,
i den mån det nu patenträttshgt låter sig göra, på Torontouniversitetet. Under en
en resa i U. S. A. kom professor Krogh i beröring med de ledande männen på området,
erhöll en licens från Toronto och startade vid återkomsten en insulinfabrikation, som
på liberalaste villkor försett även ett antal svenska klinikchefer ^och sedan vår
läkarekår i övrigt med insulin. Från början av 1924 kunde insulintillgången i vårt land anses
motsvara efterfrågan. Under 1924 har slutligen tillverkning av insulin kommit i gång
även i vårt land genom en kooperativ sam.manslutning av svenska apotekare och under
medverkan av professor Sjöqvist.
Den nya upptäckten har, så välsignelsebringande den än varit, emellertid medfört
en serie bekymmersamma problem, som ej erbjödo sig så länge döden högg av deras
gordiska knut. Det är till en början insulinets pris, som gör bekymmer. Trots att
det i Skandinavien är lägre än annorstädes, går insulinkostnaden för en person med
— 73 –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
