- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Andra årgången (händelserna 1924) /
92

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosmos och kaos. Av Ansgar Roth

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

objekt och för stjärnor med mycket snabb rörelse (den snabbaste har en hastighet av
nära looo km. i sekunden).

Denna brist på symmetri i rörelsernas fördelning är kanske en rotationseffekt.
Universum får i så fall tänkas sammansatt av ett flertal system, som med olika hastighet
kretsa kring ett gemensamt centrum. Vintergatans omloppstid beräknas till 500
millioner år — en bagatell i jämförelse med den ovan angivna uppskattningen av
stjärnornas ålder.

En annan förklaring, som nära ansluter sig till Einsteins krökta världsbild, antydes
av Strömberg. Även de snabbaste objektens (spiralnebulosornas) hastighet är endast
en ringa bråkdel av ljusets. Orsaken till denna påfallande begränsning av hastigheterna
kan ligga i själva rymdens (rymdtidens) eller, om man så vill, i »världseterns» struktur.
I en elliptiskt formad rymd finns uppenbarligen ett privilegierat, ett absolut system
av riktningar: det som definieras av huvudaxlarna. Den av Strömberg funna
»världsramen» kan därför åberopas som ett nytt stöd för den relativistiska gravitationsteorien.
Men enligt Einstein är ramens storlek och form helt beroende av det materiella
innehållet. Strömberg däremot föredrager att betrakta formen som rummets ursprungliga
egenskap, vilket ytterst blir detsamma som att i de materiella kropparna se lokala
störningar av världsetern (rymdtiden).

Den moderna alkemiens segertåg.

Som en verklig sensation måste man beteckna den i själva rötmånaden signalerade
upptäckten, att guld på kemisk väg framställts ur ett annat grundämne — det redan
av alkemisterna ofta prövade kvicksilvret. Eftersom uppgiften stammade från den
även i Sverige välbekante prof. Adolf Miethe i Berlin och hans assistent, dr H.
Stamm-reich, måste den självfallet tagas på allvar, ehuru den vid transmutationen uppbådade
energimängden föreföll osannolikt liten. Nobelpristagaren prof. E. Soddy i Oxford
har emellertid påpekat, att den konstaterade minimala guldproduktionen sannolikt
uppstår genom infångandet av en fri elektron, som tillfälligtvis slungas mot
kvicksilveratomens kärna. Därvid måste atomnumret sjunka med en enhet, d. v. s. kvicksilver
med atomtalet 80 övergå i guld, vars tal är 79. Då det således icke är fråga om ett
våldsamt söndersprängande av kvicksilvrets atomer, är ingen större kraft erforderlig.
Miethes upptäckt blir på så sätt ett nytt bevis och en ny framgång för Bohrs
triumferande atomteori.

Till teoriens empiriska stöd få främst räknas nobelpristagaren dr E. W. Astons
fortsatta framgångsrika försök att sönderlägga materiens s. k. grundämnen i
atomarter med olika vikt. Hans med »mass-spektrografens» hjälp utförda experiment
omfatta numer 70 procent av alla icke radioaktiva ämnen och medge därför för första
gången en inbhck i de hemlighetsfulla lagar, som reglera materiens .byggnad. Det är
otvivelaktigt, att även atomens kärna är ett mycket komplicerat system, vars
stabilitet är avgörande för isotopernas (renelementens) existensvillkor.

På detta dunkla område ha märkliga resultat under det senaste året nåtts av
Hans Pettersson vid radiuminstitutet i Wien. Metoden, beskjutning av lättare
elements atomer med alfapartiklar, är i stort sett densamma som vid Rutherfords
ryktbara experiment i Cavendishlaboratoriet i Cambridge. Resultaten antyda, att
alla ämnens atomkärnor ytterst äro uppbyggda av vätepartiklar och elektroner. Eör
att upptäcka den exploderande kärnans spillror måste emellertid observationsposten
förläggas på bråkdelen av en millimeters avstånd — långt innanför partiklarnas mest
effektiva »spärreld» på sju centimeters skottvidd.

— 92 –

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:03:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1924/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free