- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Andra årgången (händelserna 1924) /
208

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dawesplanen och dess förhistoria - Benesjprotokollet och dess bakgrund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

konferens hölls i London, varefter skadeståndskommissionen notifierade sitt beslut,
fast-ställande Tysklands betalningsskyldighet till 132 miljarder guldmark plus 6 miljarder
särskilt för Belgiens räkning. Snart befanns det emellertid omöjligt att erhålla betalningar
i enlighet med den uppgjorda planen. Detta jämte meningsskiljaktigheterna mellan
England och Frankrike beträffande både skadeståndet och garantierna för Frankrikes
säkerhet framkallade nya konferenser i Cannes i januari och i Genua i april 1922, medan tyskarnas
krav på ett utländskt lån som enda möjlighet för fortsatta skadeståndsbetalningar togs i
övervägande av en internationell bankirkommitté, som utsågs av
skadeståndskommissionen och sammanträdde i Paris. I juni förklarade bankirkommissionen emellertid, att
intet lån vore möjligt, såvida icke kravet på Tyskland minskades. Läget i Tyskland
försämrades, och nya konferenser höllos i London i augusti och i december 1922 samt i Paris
1923. Vid dessa framfördes dels av Balfour i augusti 1922 och dels av Bonar Law i januari
1923 långt gående erbjudanden från Englands sida om avskrivande både av fordringar på
de allierade och krav på andel i tyskt skadestånd, därest vissa eftergifter gjordes av de
övriga allierade. Alla dessa förslag avvisades av Frankrike, vilket i stället på egen hand
den II januari 1923 företog Ruhrockupationen, sedan en fransk men icke engelsk
rättsuppfattning tillfredsställande legal grund för åtgärden framkonstruerats genom en av
skadeståndskommissionen mot den engelska representantens röst fattad resolution om
»avsiktlig försummelse» från Tysklands sida i fråga om skadeståndsleveranser av några
kvantiteter kol och telegrafstolpar. Därpå följde hela den långa historien om
Ruhrockupationen med åtföljande kontroverser mellan England och Frankrike. De ödeläggande
verkningarna Tyskland och för hela Europas läge av denna åtgärd väckte oro överallt och även
i Förenta staterna. Utrikesministern Hughes hade redan i december 1922 talat om
nödvändigheten av en konferens om Tysklands betalningsförmåga, i vilken Förenta Staterna
skulle medverka. Efter segt motstånd gav Poincaré vika för London och Washington,
för City och Wallstreet. Dawes’ och McKennas tvillingkommittéer utsågos, och dessas
resultat förelåg redan i början av april. Sedan Poincaré störtats, sammanträdde åter en ny
Londonkonferens, vars förlopp närmare avspeglas i årskrönikan. Sedan franskt motstånd
dels bortköpts genom utfästelser från MacDonalds sida om att England skulle ge
säkerhetsgarantier, vilka utfästelser med hänsyn till den engelska opinionen ikläddes Benesj
protokollets form, dels övervunnits genom den amerikanska storfinansens kraftiga
påtryckningar, blev Dawesplanen sanktionerad.

Liksom man vid vSpaakonferensen 1920 icke kunde ena sig om skadeståndssummans
storlek utan blott stadgade en skala för dess fördelning mellan segraremakterna, hade man
i Dawesplanen icke vågat sig på någon formlig nedskrivning av skadeståndssumman. Vad
som gjordes var att fastställa en årssumma, inom vilken samtliga av Tyskland i ena eller
andra formen utkrävda värden måste inrymmas. Denna summa, maximum af den
uppskattade tyska betalningsförmågan, blef emellertid ej större, än att betalningarna måste
utgå för all framtid, såvida icke en långt gående ytterligare nedskrivning av
skadeståndsbeloppet skall äga rum. Dawesplanen innefattar vidare ett lån på 800 miljoner guldmark
till Tyskland, vilket med lätthet erhölls, sedan en mycket stor del av Tysklands
statsinkomster ställts under de allierades kontroll med prioritetskrav för lånets ränta och
amortering samt därefter för skadeståndsbetalnihgarnas finansiering. I samma syfte
förvandlades de tyska statsbanorna till ett enskilt företag. Därjämte stadgades en särskild
organisation för att på bästa möjliga sätt lösa det ytterst svåra problemet att överföra
skadeståndskontots tillgångar i den ävenledes omorganiserade tyska riksbanken till de
skadeståndskrävande länderna under förhindrande av katastrofala återverkningar på den
tyska valutan, vars stabilisering utgjorde ett av hela Dawesplanens huvudsyften.

Benesjprotokollet och dess bakgrund.

Medan en del av Europas smärre och mindre välrustade stater voro benägna att
i Nationernas förbunds tillkomst och i dess förbundsaktsstadganden se en
tillfredsställande eller åtminstone mycket lovande garanti för tryggad tillvaro, var förhållandet
motsatt med de segrande stormakterna. Redan i förväg hade Wilson mötts av det
engelska kravet på att han skulle överkorsa en av de fjorton punkter, »havets frihet», vilka
dock voro grundvalen för de ömsesidiga utfästelser mellan segrare och besegrare, som väx-

— 208 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:35:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svda/1924/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free