- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Andra årgången (händelserna 1924) /
227

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kronologisk förteckning över utrikeshändelserna - Maj

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Från vänster: Herriot, Briand, Boncourt och Clémentel.

Édouard Herriot, född 1872, först lyceilärare i litteraturhistoria och sedan borgmästare i Lyon, i vilken
egenskap han gjorde sig berömd som framstående organisatör. Senator sedan 1912, anlitades han som
trafik-och livsmedelsminister i Briands ministär 1916, invaldes 1919 i deputeradekammaren och blev där en av det
»socialistradikala partiets» ledare. Efter att framgångsrikt men med mycken »mjukhet i den del av viljan, som
växer åt vänster», lett oppositionen mot Poincaré och arbetat på konstruerandet av ett vänsterblock, vann
han seger vid de allmänna valen i maj 1924, sedan Poincarés första nederlag i kammaren den 26 mars lett till
ministärens onibildning men icke hans fall. Efter vänsterblockets seger bildade Herriot den 14 juni den nya
regeringen men manifesterade, ehuru personligen avgjort moderat, redan i första stunden sin osjälvständighet
gentemot socialisterna genom att göra sitt mottagande av regeringsbildningsuppdraget beroende på
presidenten Millerands nedläggande av sitt ämbete. Samma egenskap har framträtt i hans politik. Efter ett
besök i Moskva 1922 uppträdde han med krav på sovjets erkännande, vilket i likhet med andra ultraradikala
eller socialistiska programpunkter införlivades med den nya regeringens program men också i samma mån,
som de förverkligats, bidragit till den nya regimens försvagande.

Aristide Briand, född 1862, jurist, politisk journalist, till att börja med som vänstersocialist av rödaste
färg, senare en av den socialistiska fackföreningsrörelsens ledande förkämpar, invald i deputeradekammaren
1902, medverkade med Jaurés 1904 vid skapandet av socialistorganet Humanité, främste upphovsman till
1905 års lag om kyrkans skiljande från staten; ingick 1906 som kultus- och undervisningsminister i ministären
Sarrien, uteslöts på grund härav ur socialistpartiet, medlem även av Clemenceaus ministär och ledde statens
konfiskatoriska åtgärder mot kyrkan, vilket hade till följd att Vatikanen bröt förbindelserna med franska
staten; bildade efter Clemenceaus avgång juli 1909 ministär, nedslog 1910 den stora järnvägsstrejken genom att
inkalla alla värnpliktiga järnvägsmän till militärtjänst med order att göra tjänst vid järnvägarna; störtades
1911, medlem av Poincarés första ministär 1912, ånyo konseljpresident, medlem i Vivianis nationella
försvarsministär till krigsutbrottet och efterträdde honom som premierminister 1915, sedan utrikesminister och avgick
i mars 1917; bildade ånyo ministär 1921, återknöt förbindelserna med Vatikanen, representerade Frankrike
på rustningsminskningskonferensen i Washington, alltför uppriktigt hävdande Frankrikes behov av militär
styrka; gick på konferensen i Cannes 1922 med på Lloyd Georges förslag om en Genuakonferens för Europas
ekonomiska återuppbyggande men fälldes på grund däraf av Poincaré.

Joseph Paul-Boncourt, född 1873, jurist, socialistisk politiker, Waldeck-Rousseaus sekreterare under
hans konseljpresidenttid, sedan arbetsminister, spelade en betydande roll vid tillkomsten av Herriots ministär
och har sedan, stående utanför regeringen, utövat mycket stort inflytande på dess politiks
vänsieroriente-ring; medlem av franska delegationen vid N. F:s förbundsförsamling 1924.

Etienne Clémentel, född 1864, politiker, medlem av deputeradekammaren sedan 1900 och av senaten
sedan 1920. Hans första regeringsplats var som kolonialminister i ministären Rouvier, varefter han tillhört
ministärerna Barthou, Briand, Ribot, Painlevé och Clemenceau, de fyra sistnämnda under kriget som
handelsminister. Han återtog samma ämbete vid bildandet av ministären Herriot 1924.

Maj.

26. Chefen för engelska statens kemiska
laboratorium, Wimperies, undersöker Mat-

Maj.

thews dödsstråle, vilken förklaras
otillfredsställande. Matthews företager i flyg-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:35:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svda/1924/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free