Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Woodrow Wilson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV9odrow Wilson.
Woodrow Wilson, Förenta Staternas tjuguåttonde president, föddes den 28
december 1856 i Statinton, Virginia, och avled den 3 februari 1924. Av
irländsk-skotsk och presbyteriansk härstamning, ägnade han sig åt juridiska
studier i praktiskt syfte men misslyckades som advokat och övergick till
universitetsbanan. Han blev 1886 filosofie doktor, var lärare i historia och nationalekonomi vid
den bekanta kvinnliga högskolan Bryn Mawr och blef 1890 professor i juridik och
nationalekonomi vid universitetet i Princeton. Allt mer uppmärksammad genom sin
lärarverksamhet där och sitt författarskap, bland annat innefattande hans auktoritativ
vordna doktorsavhandling, Congressional Government, blev han 1902 universitetets
rektor. Hans i kännbar motsats till förhärskande idrottshga traditioner framträdande
intellektualism fick uttryck i ett sedermera berömt vordet utrop av en
princetonstu-dent vid anblicken av den nye rektorns första studieschema: »If this goes on, he will
turn US into a damned educational institution!»
Konflikter mellan Wilson och de som oftast vid de amerikanska universiteten
mycket mäktiga donatorerna och donatorsrepresentanterna drev honom så småningom
över till politiken. I sitt mycket inflytelserika konstitutionella författarskap hade han
med allt större skärpa kommit att kräva en mål- och ansvarsmedveten ledning från
regeringens sida samt därvid kritiserat både presidentens vanmakt och senatens
godtyckliga och planlösa politik. Botemedlet sökte han i ett starkare även rent personligt
framträdande av den direkt på den allmänna meningen genom sitt val stödde
presidenten. Själv skulle han senare i allra högsta grad företräda detta program, som han
så tidigt utstakat och som börjat förverkligas av Cleveland och ännu mer av Roosevelt.
Egendomligt nog kom han ju i slutet af sin bana efter en enaståeende maktfullkomlighet
i konflikt med senaten och nedbröts både i bildlik och bokstavlig måtto av dess
motstånd, vilket han delvis själv direkt framkallat genom till godtyckligt övermod gånget
missaktande av andra konstitutionella och politiska maktfaktorer än presidentens
befogenheter och av andra politiska partier än sitt eget.
1909 nominerades Wilson av den demokratiska partiledningen i den lilla
atlant-staten New Jersey till guvernörskandidat. Efter en glänsande valkampanj erövrade
han också staten från republikanerna och gjorde sig genom en ytterst nitisk
guvernörs verksamhet till en självskriven presidentkandidat. Vid partikonventet 1912
blev han också nominerad och segrade vid valet i november, ehuru utan att erhålla
absolut majoritet bland valmännen. Som president fullföljde Wilson det program
för presidentmaktens utövande, som han så länge i tal och skrift kämpat för. Av de
mycket mångstridiga uttryck, detta strävande fick, är emellertid ett av alldeles särskild
betydelse ur synpunkten av den världshistoriska roll, Wilson senare kom att spela.
Vid tidpunkten för Wilsons presidentkandidatur var en av de brännande politiska
frågorna den alltmer framträdande tendensen att i strid med gällande traktatsmässiga
förpliktelser till England giva Förenta Staternas handelsflotta en privilegierad ställning
i Panamakanalen genom att tillämpa nedsatta avgifter för »kustfart», d. v. s. trafik
mellan öst- och västkusthamnar. Trots en dylik åtgärds även av flertalet amerikanska
auktoriteter erkänt traktatsvidriga karaktär var uppfattningen bland valmännen
sådan, att presidentkandidaten Wilson fann lämpligt att icke betona sin övertygelse i
— 268 –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
