- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Andra årgången (händelserna 1924) /
275

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Spitteler - Giacomo Puccini

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Carl Spiiteler.

D

et tyska Schweiz’ störste diktare, Carl Spitteler, vilken 1920 tilldelades 1919 års
Nobelpris i litteratur, avled den 29 december i Luzern, nära 80 år gammal.

Spitteler föddes 1845 i Liestal, son av en hög schweizisk statstjänsteman,
studerade juridik och teologi i Basel, sedermera i Heidelberg, blev därpå informator i en
rysk generalsfamilj och vistades härunder även i Finland. Efter återkomsten till Schweiz
blev S. lärare vid en flickskola i Bern och undervisade därpå några år vid Collége latin
i Neuveville. Han var även någon tid verksam i Basel som redaktör, men drog sig 1893
tillbaka och levde sedermera i grannskapet av Luzern som privatman och hedersborgare
i kantonen.

S:s förstlingsverk utgavs under pseudonymen Felix Tandem, ett prosaepos Prometheus
und Epimetheus (1880). Detta djärva verk, som förhärligar den stora personlighetens
rätt gentemot mängden och väckte Kellers beundran, ansågs allmänt inspirerat av
Nietz-sche. Planen till S:s verk utkastades dock femton år före Zarathustra, och det utkom
även ett par år tidigare. Det grandiosa verket blev redan från början bortglömt, och
för S. fick denna missräkning djupgående följder: hans förkunnelse av storhetens alltid
tragiskt isolerade ställniog i världen blev en nödvändig konsekvens av denna hårda
erfarenhet. Det är emellertid icke Prometheus, som främst motiverar S:s höga anseende,
och än mindre de närmast följande verken, Extramundana (1883) — hans första
versexperiment — eller de små prosaböckerna, av vilka Conrad der Leutnant (1898) är
synnerligen märklig som bevis på att han kunnat bemästra även den naturalistiska
berättartekniken.

Åren 1900—1904 utkom hans imposanta diktskapelse, som överskyggar hans övriga
produktion: Olympischer Frtihling, som redan på grund av ansatsens dimensioner har
rätt att räknas till världspoesien. Verket omarbetades senare till allt större fulländning.
»Det är», skrev prof. Böök vid S:s bortgång, »varken mer eller mindre än ett stort epos,
där den grekiska mytologien förnyats och omskapats, så att den uppbär ett djupt
personligt känslo- och tankeliv. Uppfinningen är strömmande rik, och det finnes ingen
anstrykning av frostig antik eller livlös allegori över dessa djärva, brokiga, lidelsefulla
uppträden; skalan är oändligt vid och sträcker sig från den blomstrande lekfulla arabesken
och den rofyllda idyllen till drastisk humor, bittert människoförakt och den mest sublima
tragik. Den största poetiska traditionen, den som sträcker sig över Goethe, Shakespeare
och Dante tillbaka till Homeros och tragikerna, har mitt i den moderna tidsåldern
skjutit ett nytt och grönt skott i Olympischer Friihling.»

Giacomo P^tccini.

M ed Giacomo Puccini gick en av vår tids största tonsättare ur tiden. Efter Verdi
har den italienska operan icke frambragt ett namn, vars berömmelse och
popularitet kan jämställas med Puccinis. Redan med sin första opera »Le Villi»
antydde P. den riktning, som den italienska operadramatiken snart skulle få och som
sedermera gick under namn av verism. Mascagni med sin Cavalleria rusticana och
Leon-cavallo med Pajazzo voro de komponister av den nya skolan, som tidigast vunno
världsrykte. Men Puccini tillkämpade sig snart hedersplatsen som riktningens förnämste
representant. Den första av hans operor som nådde ut över Italiens gränser var »La
Bohéme» (1897). Därpå följde »Tosca» (1900) och »Madame Butterfly» (1904), vilka med
ett slag gjorde P. till vår tids mest omtyckte operakompositör. Förutom operor, inalles
ett tiotal, har P. skrivit ett antal kammarmusikverk samt en solenn mässa. P. föddes
1858 i den lilla italienska staden Lucca och dog 29 november 1924 i Bryssel.

— 275 –

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:35:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svda/1924/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free