Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland 1924. Av Pehr Norrmén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sonförändringar inom den högsta militära ledningen, och särskilt inom officerskårens
lägre och mellangrader gjorde sig en stark oro märkbar. Försvarsminister Schwindt
hade på grund av jävsförhållande till chefen för fälttygmästaravdelningen avgått
redan den ii mars, och hans efterträdare i ämbetet, häradshövding 1. Aminoff, fann
sig, då han icke ansåg sig inom regeringen hava vunnit tillräckligt understöd för sina
reformförslag, även tvungen att inlämna avskedsansökan. Nödvändigheten av en
samfälld nationell kraftansträngning för att råda bot på missförhållandena inom armén
framstod nu allt klarare. Sedan den nyvalda riksdagen sammanträtt i maj, erhöll
professor L. Ingman i uppdrag att söka bilda en parlamentarisk regering med
försvarsfrågans lösning som främsta uppgift, och den 30 maj hade han lyckligt slutfört
sitt uppdrag. Den Ingmanska koalitionsregeringen, som nämnda dag tillträdde
ämbetet, inneslöt representanter för samthga borgerhga partier i riksdagen och
försvarsministern jägaröverste L. Malmbergs namn ansågs allmänt borga för att
genomgripande förändringar förestodo inom försvarets ledning och organisation. Oron inom
armén lade sig småningom och de c:a 800 officerare, som under den föregående
månaden inlämnat sina avskedsansökningar, förmåddes att återtaga desamma.
De reformer, som imder den Ingmanska regeringens egid senare företagits inom
försvaret, ha varit synnerligen genomgripande — om också i vissa punkter omstridda.
Försvarsbudgeten har sålunda höjts med c:a 120 miljoner mark och har oanfrätt
passerat riksdagsbehandlingens olika instanser, en krigshögskola har öppnats i Helsingfors
(3 nov.) med högkvahficerade utländska — delvis rikssvenska — lärarkrafter,
kadett-kåren har utvidgats, arméns materielanskaffning har nyorganiserats och vissa detaljer
i den allmänna försvarsorganisationen underkastats expertis av utländska fackmän.
Personalförändringarna på de viktigaste posterna inom armén — generalstabschefens
(18 sept.), armébefälhavarens (i aug.), armébefälhavarens stabschefs (20 juni) och
fälttygmästarens (28 juli) — ha i allmänhet gått i riktning mot en förstärkning av
jägarofficersinflytandet i ledningen, med de för- och nackdelar ett sådant arrangemang
kan anses innebära. Vidare reformer inom försvarsväsendet torde få anstå tills den
under rektor E. Hornborgs ordförandeskap sedan hösten 1923 arbetande
försvarsrevisionen slutfört sitt arbete.
Trots den ovanliga enighet, som hade präglat de borgerliga gruppernas samarbete
under sommaren och hösten i försvarsfrågan, och trots att vid regeringskoalitionens
bildande ett synnerligen detaljerat program förelegat och godkänts fick landet ännu
under höstens lopp uppleva en kortvarig regeringskris. Anledningen gavs av den s. k.
pensionslagens behandling i riksdagen. Genom penningvärdets fall under kristiden
hade en genomgripande nyreglering av tjänstemannapensionerna blivit nödvändig,
och proposition i ärendet hade utarbetats redan av den Kallioska ministären. Tyvärr
blev frågan icke observerad vid den allmänna programmönstringen i samband med
koalitionsregeringens tillkomst, och då frågan på hösten kom upp till avgörande i
riksdagen, visade det sig omöjligt att uppnå en överenskommelse mellan
regeringspartierna. Agrarförbundets medlemmar krävde vid utskottsbehandlingen enständigt
en allmän sänkning av de föreslagna pensionerna och vunno till en början sociahsternas
understöd för kravet. Sedan det socialistiska motståndet emellertid eliminerats genom
en kompromiss mellan högern och vänstern, som gjorde även de statsanställda
arbetarna delaktiga av pensionslagens förmåner, genomdrevs densamma med stor
majoritet. Agrarerna, redan tidigare irriterade genom ett par mellanfall, funno sig härav
föranlåtna att bortdraga sina män ifrån regeringen, vilken följaktligen demissionerade
den 19 november. På presidentens uppmaning och med samtliga riksdagsgruppers
— 278 –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
