Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norge 1924. Av Axel Skagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med banksvårigheterna och det kraltiga stöd,
som lämnats bankerna av staten. Det kan
åtminstone se ut som om härigenom skapats
ökad köpkraft, som bidragit till att hålla
prisnivån uppe. Nu kan man ju säga, att själva
prisstegringen verkat som stimulans på en del
av näringsHvet, men det är den stora frågan,
om denna stimulans är till gagn för det hela,
särskilt när man tänker på den officiella
ekonomiska politiken, som har gått ut på att
bringa kronan till pari.
Norges banks diskontopolitik, det höga
diskontot, har varit föremål för mycken
diskussion. Naturligtvis har den måst bereda
näringslivet tunga villkor. Det som hindrar den
att utöva sin fulla verkan synes först och
främst vara att Norges bank icke kan få ned
sina utlåningar. När man emellertid icke ville
taga deflatationen hårdhänt, så kunde det
svårligen gå till på annat sätt med
prisrörelserna. Man kan icke säga: nu skola vi bringa
kronan i pari, d. v. s. få ned priserna, och
samtidigt sörja för att ingen gör konkurs eller
känner svårigheterna. Man kan icke begära
en storm och samtidigt fordra att människorna
icke skola känna att det blåser.
I fjol blåste stormen från bankkriserna.
21 banker, däribland landets största
bankinstitut, representerande en tredjedel av privatbankernas samlade kapital, under
offentlig administration! Då förklarade finansministern, att man nu hade nått botten,
flera bankkrascher voro i år icke att vänta. Året har dock medfört en. Den Norske
Handelsbank måste ge upp. Men det kom icke oväntat. För övrigt har året icke bragt
någon katastrof på det området. Inte heller tydde krisernas efterspel, de många
rättsliga undersökningarna, på några större sensationer.
Tillägger man så de förut omnämnda företeelserna, arbetskonflikterna, en
kommunism i blomstring och valens otillräckliga reaktion mot de kommunistiska
lagbrotten, skulle pessimisternas argumentering vara någorlunda uttömd — och vi kunna gå
över till vad optimisterna ha att anföra för en ljusare syn på Norge år 1924.
För en främmande iakttagare torde en serie yttre ting verka distraherande, så att
han icke får öga för den röda tråd genom det hela, som en som djupare tränger ned
i materialet måste upptäcka: en bestämd utveckling framåt mot beki ältandet av den
gamla satsen, att naturen tenderar mot jämvikt. Dessa händelser. Handelsbankens
fall, dyrtiden, det höga diskontot, arbetskonfhkterna, kunna alla ses som utslag av
denna framskridande process, som genom en långsam deflation skall föra till jämvikt.
Betraktar man valutakurvan så skall man finna, att kurserna i fjol vid denna tid
delvis lågo över nuvarande nivå. De kulminerade i november med pund 31, dollar
7,05, 100 svenska kronor på 184 norska. Kurserna hotade då att nå rekordsiffrorna
från 1921, nämligen resp. 31,75, 8,45 och 193,50. I år voro motsvarande kurser 31,30,
J. L. Mowinrkel, Norges stats- och
utrikesminister sedan 25!^ 192^.
— 281 –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
