- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Andra årgången (händelserna 1924) /
283

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norge 1924. Av Axel Skagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

våldsamma påfrestning den fick av årets långvariga arbetsinställelse bättre än man
skulle väntat. Synbart åtminstone. Pessimisterna säga: vi ha det värsta kvar,
efterverkningarna ha vi ännu icke sett.

Jordbruket hade ett mindre gott år men står som grundsolid näring orubbad
av krisen och med ökade värden.

På det sociala området fick spänningen 1924 utlösning i den stora arbetskonflikten
med revolutionärt inslag. Ingen hyser längre tvivelsmål om att arbetarnas aktion
var av revolutionär karaktär. Även om den stora massan knappast var medveten
om detta — de norska arbetarna äro säkerligen icke revolutionära till lynnet — så
medförde varje dag 1924 det nya, att den olagliga strejken tillgreps av målmedvetna
kommunistiska ledare och så att säga sattes i system som en stridsmetod i revolutionära
syftens tjänst. Den olagliga järnarbetarestrejken framkallade en lockout, varvid
60,000 arbetare kommo ut i arbetsinställelse i tre månader; den allvarligaste och
bittraste sociala kampen i landets nyare historia. Kampen ledsagades av ytterst svårartade
uppträden, våld mot arbets villiga, överfall på polis, dynamitattentat, överhuvud
yttringar av en oanad brutalitet, som betecknar en förfärande förråelse av den sociala
stridens metoder under den nya, från Moskva inspirerade, öppet förkunnade läran:
»Vi erkänna inga borgerliga lagar!»

Och härmed komma vi in på det politiska området.

Ministären B er ge, den konservativa regeringen, blev i juli störtad på
förbudsfrågan. Det är den tredje norska regering som förbudspolitiken på få år har fällt.
Ministären avlöstes av vänsterregeringen Mowinckel.

Stor tingsvalen medförde för de borgerliga, närmare betecknat de konservativa,
en besvikelse så till vida som den starka samhällsreaktionen mot den kommunistiska
andan, mot »den röda taran», uteblev. Förskjutningarna i partiställningen blevo icke
stora. Ställningen i det nya stortinget blir — siffrorna från det gamla anföras inom
parentes —: högern och frisinnade vänstern 54 (57), vänstern 36 (39), bondepartiet
22 (17), arbetarpartiet (Tranmaelisterna, som lösslitit sig från Moskva) 24 (15),
Moskvakommunisterna 6 {14), socialdemokraterna 8 (8). Valet visade dock en tydlig tendens
i riktning av borgerlig politik och skapade ett flertal på 76 av högern, frisinnade vänstern
och bondepartiet mot 74 av vänstern, kommunisterna och socialisterna. Ett knappt
flertal, men likväl ett säkert block mot kommunistiska experiment och för hävdande
av lag och ordning. Huruvida detta block kan bh en regeringsduglig majoritet får
framtiden utvisa, det synes tvivelaktigt, så föga homogent som bondepartiet är.

Någon majoritet i den vid sidan av kommunismen och finanserna mest brännande
politiska frågan, förbudets upphävande, utgör blocket i varje fall icke. Valets resultat
i detta avseende pekar mot folkomröstning år 1925.

På det utrikespolitiska området ha vi att notera Grönlandsöverenskommelsen,
som vi få hoppas kommer att avlägsna ett irritationsmoment i Norden,
Spetsbergstraktaten och godkännandet de jure av sovjetregeringen.

På det kulturella området ha vi Nationalteatrets 25-årsjubileum och det största
överskottet i teaterns historia, 105,000 kr., Björn Björnsons första säsong under hans
andra chefsperiod — det konstnärliga resultatet föremål för kritikernas olikartade
värderingar men under samstämmig jubileumsglädje över norsk scenkonsts höga nivå.

Kristiania har firat sitt 300-årsjubileum med att förkasta sitt gamla namn och segla
in i det nya året under ett ännu mycket äldre, Oslo, som gör staden 900 år gammal —
man må hoppas utan att den förlorar något av sin friskhet, men i stället genom
anknytning till historisk tradition tager till sig av det gamla allt det som är gott.

— 283 –

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:03:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1924/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free