Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inrikespolitisk översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inrikespolitisk översikt.
år 1925 bröt in, stod en
dekapi-terad regering i spetsen för det svenska
riksstyret. Statsministern Hjalmar
Branting var genom sin långvariga och svåra
sjukdom m spelet. Formellt stod han kvar
inom statsrådet, men han flyttades i slutet
av januari tillbaka till en konsultplats, och
handelsminister Sandler fick övertaga den
ledande platsen i avvaktan på händelsernas
utveckling. Men även regeringens andra
starka stöttepelare blev inom kort bruten;
finansminister Thorssons ohälsa utvecklade
sig i sådan riktning, att han måste
underkastas operation. Hans plats blev sålunda
också tom. Under riksdagens första tid
hade sålunda regeringen kännbara luckor
i sin krets, och de av sjukdomen drabbade
återkommo heller icke. Branting avled den
24 februari och Thorsson den 5 maj.
Regeringen kompletterades vid dessa båda
tillfällen så att överdirektören för
kontrollstyrelsen E. Svensson förmåddes
övertaga handelsdepartementet och
häradshövding K. Schlyter åtog sig att inträda som
konsult. Därmed var regeringen åm^o fulltahg. Men den var nu icke längre en
regering med den Brantingska stämpeln och med den gamle räknemästaren Thorsson som
ryggrad. Nu framträdde herr Sandler i första rummet, och röster saknades icke för
att en omprövning av regeringssituationen skulle ske. Därav blev dock intet;
regeringen fortsatte sitt arbete i sin nya gestalt.
Den mötte riksdagen utan några sensationer. Trontalet var kort och matt — man
märkte, att dess författande icke varit fritt från stora svårigheter.
Statsverkspropositionen bjöd heller icke på några anmärkningsvärda nyheter, såvida man icke dit
räknar en utsvällning på utgiftssidan med mer än 40 millioner kronor.
Sparsamhets-vinden hade mojnat. Remissdebatten blev stillsam och lugn; dels hade man utöver
de finansiella frågorna föga att debattera, dels visste man att en snart förestående
interpellationsdebatt skulle medföra en sammandrabbning efter klara linjer.
Utskottsvalen passerade utan andra egenheter än att högern fick en extra plats i
statsutskottet genom att en medlem av ett annat parti fronderade mot sin partiledning.
Den med så stor spänning avvaktade interpellationsdebatten ägde rum den 31
januari. Interpellant var herr Lindman, och hans frågor, som riktats till
socialministern, gällde förföljelserna mot de arbetsvilliga. Herr Möllers svar betecknades även
på vänsterhåll såsom långt ifrån tillfyllestgörande. Han vågade synbarligen icke
ge klart besked utan försökte manövrera sig bort från de besvärliga frågorna och
låtsade icke om, att det här var fråga om övergrepp till liv och lem; de paralleller han
Siatsminister Richard Sandler.
— 41 —-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
