- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Tredje årgången (händelserna 1925) /
42

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inrikespolitisk översikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

uppdrog med eljes använda stridsmedel i arbetsstriderna, voro därför oriktiga. Han
fick också från skilda håll bestämda svar under debatten. Om intet besked lämnades
från regeringsbänken, medförde interpellationen likväl det resultatet, att förföljelserna
stannade av. Med ytterst få undantag ha därefter inga upprepanden skett.

Kort efter denna debatt infördes i kamrarna en länge krävd nyhet, den öppna
omröstningen. Hur den påverkar besluten är efter endast en riksdag svårt att avgöra.
Visst är, att den vid en del tillfällen bidragit att dra åt partiväsendets band.
Oppositionen inifrån har fått vida snävare spelrum, och förändringen syntes icke i allo vara
välkommen ens för dess tillskyndare inom vänstern.

Riksdagens första månader voro mer än vanligt matta. Arbetet koncentrerades
hos utskotten, där det också drog ut på tiden. Kamrarnas plena voro korta och
intresselösa. Kvällsplena voro sällsynta undantag. Man gick också i spänning. Årets
stora fråga gällde försvaret, och där kunde intet beslut väntas förrän långt fram på
våren. Propositionen avlämnades emellertid den 28 februari, dagen efter det regeringen
kompletterats efter herr Brantings frånfälle. Regeringens förslag var onekhgen
taktiskt ganska skickligt utformat. Men det bar sina upphovsmäns prägel, det markerade
ett stort steg bakåt och från början kände alla försvarsvänner med bitterhet, att det
gällde ett högst betänkligt försvagande av rikets försvarskraft. Detaljerna behöva
ej här vidröras, enär en ingående redogörelse för nedrustningsbeslutet lämnas i en här
efterföljande särskild uppsats.

Arbetet började inom riksdagens särskilda utskott för försvarsfrågan, och endast
mycket knappa uppgifter sipprade ut. Det mest anmärkningsvärda var herr C. G.
Ekmans tal i Upsala, vari han å sitt partis vägnar i allt väsentligt anslöt sig till
regeringsförslaget, vars framgång därmed praktiskt taget var given. Ute i landet
avvaktade man med spänning utskottets beslut. Deputation efter deputation uppvaktade
herr Ekman, utskottets ordförande, men kunde icke framtvinga några utfästelser.
Rent episodisk blev kommunisternas önskan att begagna den i mars hotande stora
arbetskonflikten som utgångspunkt för oroligheter och påtryckningar på riksdagen.
Konflikten, som varslats hela eftervintern, berodde på oresonlighet från vissa
arbetargruppers sida, och för att i tid hejda det gerillakrig, som tydligen förestod, beslöt
arbetsgivareföreningen tillgripa blockadvapnet. Striden varade dock endast 14 dagar.
Den 27 mars var den hävd, och kommunisternas avsikter hade gäckats. Hur
intresserade de voro, framgår därav, att en samtidigt pågående avtalsstridig strejk i
Huskvarna finansierades från Moskva.

I maj kom sent omsider det s. k. dechargebetänkandet på riksdagens bord.
Debatterna rörde sig huvudsakligen om utrikesministerns vägran att låta
konstitutionsutskottet taga del av hemliga handlingar, vilka icke stodo i sammanhang med
statsrådsprotokollet. Partihnjerna strökos ut vid denna debatt, som slutade i att
riksdagen gav utrikesministern rätt. För övrigt förmärktes, att protokollgranskningen
nu allt mer förlorat sitt intresse. Även inom riksdagen uttalades betänkligheter mot
detta omständliga och på det hela taget föråldrade sätt att utföra en konstitutionell
kontroll.

Så kom då äntligen försvarsfrågan upp på riksdagens bord. I andra kammaren
var regeringsförslagets seger given, med de få ändringar, som gjorts inom utskottet.
I första kammaren vägde partistyrkorna ganska jämnt. Avgörandet hängde där på
de liberala och de liberalfrisinnade vildarna. Efter tre dagars debatter, under vilka
snart sagt hela högern var i elden, fattades slutligen det avgörande beslutet, och det
befanns då, att mellanpartiernas representanter i första kammaren nästan undantags-

— 42 —-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:35:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svda/1925/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free