Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sveriges konungapar gästar Finland - Ur president Relanders hälsningstal till konungaparet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förklaringar om ömsesidig vänskap, grundad på samhörighet i minnen och kultur.
Särskilt framhöllos betydelsen för de nordiska folken av Finlands frihet och självständighet.
(Se presidenten Keländers tal här nedan). Även vid en lunch, som Finlands
utrikesminister samma dag gav för Sveriges, betonades starkt de två ländernas gemensamma
intressen och framtidsuppgifter. Slutligen gav Helsingfors’ stad på Börshuset en lysande
bal för de svenska gästerna.
Lördagen den 22 aug. inleddes med ett besök på Sveaborg, där en svensk konung
sålunda för första gången på mera än ett sekel åter satte sin fot. Under en rundvandring
mellan det gamla fästets gravar och bastioner nedlade konungen en krans på Ehrensvärds
grav. Dagens program upptog vidare bl. a. en stämningsfull liturgisk gudstjänst i
Nikolai-kyrkan samt omedelbart därefter parad på Senatstorget av avdelningar ur arméns och
skyddskårernas olika vapenslag. Efter den långvariga och med osviklig precision utförda
förbimarschen, som gav en synnerligen tilltalande bild av Finlands unga armé, begåvo sig de
kungliga till den vid samma torg belägna Svenska gården, vars fullständiga inre om- och
nybyggnad nätt och jämt var fullbordad. Här uppvaktade svenska kolonien med tal och
sång samt fick av konungaparet mottaga en svensk fana. Konungen gav senare middag
i svenska ministerhotellet och hyllades därunder med sångare- och fackeltåg.
På aftonen avreste konungen, presidenten, prins Wilhelm samt ett större antal svenska
och finländska herrar med tåg till östra Finland. Under loppet av söndagen den 23 aug.
besågos i Savolaks och Karelen Olovsborgs märkliga medeltidsfäste, där frukost intogs
på borggården, de utomordentligt natursköna trakterna kring Punkaharju samt andra
platser. Såväl bil som ångbåt och tåg användes till fortskaffningsmedel. Vid varje station
hade ortsbefolkningen talrikt infunnit sig, och ovationerna voro i landsorten ej mindre
hjärtliga än i huvudstaden. På eftermiddagen anlände man till Viborg, vars många äldre
och nyare sevärdheter besågos och där middag intogs i det månghundraåriga Runda tornet.
Återresan till Helsingfors skedde på natten, och följande morgon anträdde de kungliga
avfärden till Sverige, in i det sista föremål för privata såväl som officiella vördnadsbetygelser
av i sitt slag enastående värme och styrka. Konungen tackade från havet telegrafiskt
presidenten för dessa »oförgätliga dagar», vilka skulle bliva honom och drottningen »kära,
dyrbara minnen för livet». Presidenten svarade med att konstatera, att det svenska
kungabesöket åter knutit banden mellan Sverige och Finland fastare. Pressen på ömse sidor
Bottenhavet har både då och senare enhälligt uttryckt samma mening.
Ur president Keländers hälsningstal till konungaparet.
Finland och Sverige bindas samman både av det förgångnas minnen och av samtidens och
framtidens maktpåliggande intressen. Det är icke minst mot bakgrunden av Finlands och Sveriges
gamla gemensamma historia, som Eders majestäters kärkomna besök i Finland får en djupare färg
och syftning, då det fria och självständiga Finland nu för första gången har äran att här se
statsöverhuvudet i det rike, med vilket Finland under så många ödesmättade sekler delat med- och
motgång. Det är på gammal nordisk grund staten Finland vuxit fram, och det är genom i sekler vidgat
nordiskt inflytande och i den västerländska rättsordningens tecken riket Finland blivit till. Och
de gemensamma uppgifter våra folk ha på lagstiftningens, på det ekonomiska livets och den andliga
kulturens områden äro många och av den största bärvidd.
Finlands geografiska läge har ställt oss inför många svårigheter. Men svårigheterna härda ett
folk, och historien visar, att ett folk ofta med större ära och upphöjdare sinne kan bära svåra tider
än dagar av medgång. Det finska folket är på det klara med att dess framtid i första hand beror
på dess egen inre styrka och inneboende livskraft. Men vi arbeta med större tillförsikt i det
medvetandet, att vårt lands frihet och självständighet — den oundgängliga förutsättningen för
uppfyllandet av vår nationella uppgift — icke äro betydelselösa för Nordens övriga folk, och den
gemensamma nordiska kulturen har säkert ett sådant värde, icke blott för folken själva i Nordens länder
utan även för mänskligheten, att de alltid skola slå vakt kring denna kultur.
Det finska folket har gått och går till följd av sitt säregna väsen och skaplynne, till följd av
den natur, som omger oss i detta land, en egen självständig utveckling till mötes. Men Finland skall
icke förgäta de tider med deras förpliktande minnen, då vårt land delade samma öden som dess
grannland i väster. Och vi motse med glädje de allt talrikare tillfällen att mötas i gemensamt
arbete för gemensamma mål, som givas och komma att givas i nutid och framtid.
— 72 –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
