- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Tredje årgången (händelserna 1925) /
74

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Annus Medicus 1925. Av professor T. Thunberg - Uppmärksammade forskningar rörande skarlakansfebern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i tillräcklig mängd på en försöksperson, så uppträda skarlakansfeberns symptom,
trots att inga bakterier inkommit i organismen.

Skarlakanstoxinet utlöser hos kroppen en bildning av ett motgift, ett antitoxin,
vilket neutraliserar toxinet och återskänker den sjuke hälsa, om han ej dessförinnan
dukat under.

Toxinet kan också användas till fortsatt insprutning på djur, t. ex. hästar, för
alstrande av ett antitoxin. Avtappas sedan hästens blodserum, kan det, lämpligen
efter koncentration, användas för behandling av skarlakansfebersjuka, på samma
sätt som antidifteriserum användes mot difteri.

Toxinet kan slutligen användas för att vaccinera personer, som äro mottagliga
för skarlakansfeber, så att de ernå immunitet.

Mycket av vad här meddelats, har man haft på känn redan länge, och det kan
tyckas besynnerligt, att det dröjt ett kvartssekel in på 1900-talet, innan våra kunskaper
på detta område konsoliderat sig. Redan år 1884 visade den kände Loeffler, att
hämo-lytiskt verkande streptokocker rikligt förekommo i svalget på skarlakansfebersjuka.
Österrikaren Moser offentliggjorde redan år 1902 en del resultat med serumbehandling
av skarlakansfeber, varvid just streptokocker använts för framställning av serum i
fråga. Påvisandet av dessa streptokockers toxinbildning, liksom närvaron av ett
antitoxin i blodserum hos med toxinet behandlade djur, skedde för 20 år sedan (1905)
genom en ryss Savchenko. Slutligen utförde ryssen Gahritschewsky 1907 lyckade
im-muniseringsförsök å barn, försök som med framgång upprepades av ryssen Polotevkova
år 1921.

Även må erinras om att de båda forskarna SchuUz och Charlton år 1918 beskrivit
det intressanta förhållandet, att blodserum från en från skarlakansfeber nyss
tillfrisknad person (»konvalescentserum») insprutat på en skarlakansfeberpatient i huden,
där den erbjuder den karaktäristiska rodnaden, bringar rodnaden på en vidsträckt zon
omkring insprutningsstället att försvinna, ett förhållande som enligt Mair (1923)
förklaras av att det rodnaden framkallande skarlakanstoxinet här neutraliseras av
antitoxinet i konvalescentserum.

När man hör, hur mycket redan var gjort med hänsyn till skarlakansfeberns
bakteriologiska och serologiska utforskning, kan man fråga sig, vari forskareparet
Dicks insats egentligen bestod. Svaret blir: Först genom Dicks ha klara bevis
lämnats för riktigheten av den ovan refererade uppfattningen rörande skarlakansfebern,
en uppfattning, som förr endast var en hypotes bland andra. Ävenså ha Dicks
upptäckter möjliggjort en undersökning av mottaglighetsgraden hos olika människor
samt en praktisk utprovning av den giftneutraliserande verkan hos det använda
antitoxinet.

Det var i oktober 1923 som ett antal medicine studerande ställde sig till Dicks
förfogande för en undersökning, huruvida de från en skarlakansfebersjuk sjuksköterska
isolerade och i näringsvätska odlade hämolytiska streptokockerna verkligen
framkallade sjukdomen i fråga. Bakterierna inympades i svalget på fem studerande.
Resultatet blev, att en av dem fick typisk skarlakansfeber. Som många av naturen
äro oemottagliga för sjukdomen, var ej heller att vänta, att försöket skulle lyckas
med alla. Smittan fanns alltså i näringsvätskan. Att det verkligen var
streptokockerna och ej några i odlingen möjligen närvarande s. k. invisibla, med mikroskopet
ej upptäckbara smittämnen som framkallade sjukdomen, visades genom att filtrera
bort streptokockerna och upprepa ympningsförsöken på fem andra frivilliga. Någon
skarlakansfeber utvecklade sig ej. Sedan underkastades samma försökspersoner ymp-

— 74 –

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:35:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svda/1925/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free