Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Annus Medicus 1925. Av professor T. Thunberg - Uppmärksammade forskningar rörande skarlakansfebern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brist på antirachitin. Födan eljes riklig och komplett. Antirachitin tillfört i födan.
(Bägge fig. ur Mellariby: Experimental Richets.)
ning med de avfiltrerade streptokockerna för att se, hur det var med mottagligheten
för skarlakansfeber. En av de frivilliga fick nu typisk skarlakansfeber, dessutom två
av dem ont i halsen.
I fortsatta försök visade Dicks, att en sjukdomsbild, som alldeles liknade
skarlakansfebern och alltså utmärktes av feber, kräkningar, utslag och fjällning, dock kunde
framkallas även om ej levande streptokocker användes, om man blott insprutade det
av dem alstrade toxinet i tillräcklig mängd. Därmed var beviset lämnat, att, såsom
redan nämnts, skarlakansfebern ej är en »allmäninfektion» utan en »toxämi», framkallad
av toxin.
Nu gingo Dicks över till att undersöka reaktionen vid insprutning i huden av små
mängder utspätt toxin från skarlakansfeberstreptokocker. Resultatet var, att vid
lämplig spädning av toxinet reaktionen uteblir hos dem som haft skarlakansfeber
och alltså äro oemottagliga för sjukdomen. Däremot erhåller man vid samma
toxin-koncentration inom 24 timmar en röd zon av i—2 cm:s diameter kring insticket hos
ungefär hälften av dem, som ej veterligt haft skarlakansfeber. Den slutsatsen låg då
nära, att det är de för skarlakansfeber mottagliga, som reagera med positiv reaktion.
Uteblir reaktionen, är den undersökte oemottaglig för den sjukdomen.
Fortsatta undersökningar av Dicks, men även många andra, särskilt Zingher,
visade, att procenttalet av dem som ge positiv reaktion (mottaglighetsprocenten)
växlar allt efter åldern. Under de första 6 månaderna efter födelsen är
mottaglighetsprocenten ej fullt 50 %. Sedan stiger den, antagligen genom försvagning av den
anti-toxinmängd, barnet från sin mor fått som reskost på vägen. Vid i—2 års ålder visa
sig ungefär ^ji av alla barn mottagliga. Så sjunker mottaglighetsprocenten och är
ungefär 15 % efter 20-årsåldern.
Som redan nämnts, kan skarlakanstoxinet användas för framställning av ett
antitoxin. Genom ett utnyttjande av hudreaktionen har man blivit i stånd att stan-
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
