Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Annus Medicus 1925. Av professor T. Thunberg - Fortsatta vitaminforskningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
År 1919 offentliggjorde den tyske iors\idimrCHuldschinsky undersökningar, som
till fullo visade, att det finnes även ett annat sätt att skänka rachitiska barn bot för
deras onda. Det är Ijusbehandling, alltså direkt bestrålning av huden å de sjuka
barnen, som har denna effekt.
I tusentals fall ha redan Huldschinskys rön bekräftats, och överallt på
barnklinikerna användes nu ljusbehandling (jämte fiskolja) mot rachitis. Genom fortsatta
undersökningar har det även påvisats, att det är blott en skarpt begränsad del av
solspektrum, som utövar denna botande verkan. De i detta avseende aktiva strålarna
ligga ej inom det för ögat iakttagbara spektrum utan inom den ultravioletta delen.
Det är strålar med en våglängd av ungefär 3,000 Ångströmsenheter, som äro de
verksamma, under det den synliga delen av spektrum ligger^mellan 4,000—8,000
Ångströms-enheter (en Ångströmsenhet är tiomilliondelen av en^millimeter).
Två kycklingar av samma ålder och på samma rachitisframkallande diet; kycklingen till vänster utsatt för solljiis
en halvtimme dagligen; den andra lider av så svåra henjörändringar, att den ligger hopfallen. (Efter Bethke.)
Lyckligtvis ge vissa elektriska lampor, t. ex. kvicksilverbåglampan, ljus som är
rikt på dessa strålar. Tack vare detta kan man bekvämt och billigt behandla rachitis
utan att vara beroende av något så nyckfullt som solljuset.
Så kom år 1924 de amerikanska forskarna Hess och Steenhocks överraskande
upptäckt, att man för behandling av rachitis ej behövde utsätta barnen själva för det
ultravioletta ljuset. Det var tillräckligt att därmed behandla den föda, de erhöllo.
Födoämnen, som förut ej hade förmåga att förhindra uppkomsten av rachitis, vunno dylik
genom en föregående ljusbehandling med de karaktäriserade ultravioletta strålarna.
Mjöl, torrmjölk, grönsaker, linolja och bomullsfröolja och många fler i födan
ingående substanser kunde på detta sätt skänkas antirachitiskt verkande egenskaper.
Hur skulle man förklara detta överraskande förhållande?
En kemisk granskning av de ämnen, som genom bestrålning kunde bibringas
antirachitinets verkan, visade nu, att de samtliga innehöllo representanter för en grupp
ämnen som kallas steriner. Dylika ämnen förekomma vitt spridda i både djur- och
växtorganismer och kallas allt efter sin härstamning zoosteriner eller fytosteriner. Det
mest kända är det sedan länge kända kolesterinet, ett i vita pärlemorglänsande
kristaller framställbart ämne, som ingår i alla djuriska celler. Rikligt förekommer det också
— 77 –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
