Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturen 1925
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteraturen Ip2j.
D
e händelser, som giva stoff till en 1925 å.rs litteraturkrönika, äro icke på något
sätt överväldigande. Snarare skulle man kunna säga att årsproduktionen tydde
på att Sveriges skönlitterära författare pauserat en smula i sin verksamhet, ett
intryck som ytterligare förstärktes därav att några av de mera uppmärksammade
författare, som annars regelbundet utgivit en bok till julen, denna gång icke lämnade
något bidrag till bokfloden. Denna pausstämning markerades på sätt och vis också
genom att Svenska akademien beslöt att icke utdela årets nobelpris, vilket i stället
fonderades. Nobelfesten firades sålunda utan något litterärt inslag. Akademiens
egen årshögtid den 20 december blev däremot vad man skulle kunna kalla ett
skönlitterärt evenemang, då författaren Bo Bergman och professor Hans Larsson togo
inträde efter professor Adolf Noreen och biskop Gottfrid Billing.
Om några romanförfattare suttit över 1925, så har i stället vår mest berömda
berättarinna, Selma Lagerlöf, framträtt med icke mindre an två nya opera.
»Löwen-sköldska ringen» utkom på våren och undandrog sig kanske därigenom någon del av
den stora uppmärksamhet, den förtjänat: romanen betecknades av professor Böök
som en av författarinnans allra yppersta böcker, berättad med ett tekniskt mästerskap,
som knappast överträffats på vårt språk, »icke ens av henne själv». »Charlotte
Lö-wensköld» fick av samma kritiker betyget att vara en förtjusande bok med plats bland
Selma Lagerlöfs mästerverk: »utomordentligt välbyggd, roande från början till slut
och i de avgörande ögonblicken verkligt spännande». Bland vårböckerna kom också
Hjalmar Bergmans enda bidrag till årets bokmarknad: en liten roman i författarens
egen, något bisarra, men mycket underhållande stil, »Flickan i frack». Ernst Norlind
utsände vid samma tidpunkt lundaromanen »Reformatorer», vilken utspelas i en
miljö av radikala studenter och arbetare, men ändå icke är någon
»samhälls-roman», utan en underhållningsbok. Den unge författaren Ragnar Holmström,
som debuterade våren 1924 med den mycket uppmärksammade sjömansberättelsen
»Den långa resan» och på hösten samma år utsände romanen »Ensamma människor»,
bidrog till vårbokmarknaden 1925 med en talangfull novellsamling »Den underbara
marknaden». Höstens mest omtalade roman vid sidan av »Charlotte Löwensköld»
var »Fröken Liwin» av Marika Stjernstedt, en roman, enligt Anders Österling,
»motsvarande det allmänna behovet av samvetsgrann och fullständig psykologisk
berättarkonst», samt fick en därav betingad succés. En god representant för samma slags
berättarkonst var också Gurli Hertzmann-Ericsons roman »Resan ut», som hade en solid
framgång. En populär roman med motiv från krisårens kamp om jorden gav Ejnar
Smith sin stora publik i romanen »Arvegodset». Ett besläktat motiv behandlade K. G.
Ossiannilsson i »Fädernas arv». Ernst Didring återvände i sin julbok »Stormens öar»
till en motivkrets, som han tidigare med stor framgång odlat: skärgårdsfolkets liv,
och gav därvid ett starkt prov på sin sunda och goda berättarkonst. Gustaf Ullman
utkom till julen med icke mindre än två romaner: »Collberg junior» och »Havets gåva»,
utmärkta av det allvar och den nyktra skärpa, varmed denne författare åskådar och
återger livet och människorna. Gustaf Hellström utsände romanen »Sex veckor i
Ar-kadien», varmed hans romancykel »En man utan humor» avslöts; den nya bokens miljö
är liksom den närmast föregående den «lundensiska studentvärlden, men vad som
närmast ger den levande puls är», hette det i Österlings kritik, en studentskas »prakt-
- 84 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
