- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Tredje årgången (händelserna 1925) /
108

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biologiska nyheter. Av professor I. Broman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bakterierna vara fullkomligt ofarliga för sin värd eller rentav till nytta för denne.
I sistnämnda fallet talar man om symbios, d. v. s. samliv till ömsesidig nytta.

På dylik symbios mellan bakterier och mångcelliga djur känner man talrika
exempel. Många av dessa bestå däri, att bakterierna leva i värddjurets tarminnehåll
och där överföra vissa förut osmältbara födoämnen (t. ex. grov cellulosa) i för
värddjuret smältbar form.

Men på senare tider har man upptäckt nya symbiosformer mellan bakterier och
mångcelliga djur; symbiosformer, som äro betydligt intimare än de nyss nämnda,
i det att bakterierna normalt leva inom värddjurets celler i stället för utanför dem.
Även i dessa intracellulära symbiosformer kunna bakteriesymbionterna hava
betydelse av hjälpare för värddjurets tillgodogörande av näringen, i det att de t. ex. leverera
enzymer, som nedbryta sammansatta kemiska ämnen. Men i andra fall ligger deras
betydelse på helt andra områden. Så t. ex. kunna bakteriesymbionterna producera
färgämnen eller ljus, varav värddjuret drager nytta.

Av synnerligen stort biologiskt intresse synas mig de senaste årens upptäckter av
bakteriesymbionter såsom ljuskälla för komplicerade lysorgan vara. Dessa lysorgan
kunna nämligen hos vissa värddjur vara försedda med reflektor, lins och dylika
inrättningar, som tyda på en mycket intim anpassning icke blott av bakteriearten till
värddjuret utan även tvärtom. Såväl denna underbara anpassning som de nästan lika
märkvärdiga försiktighetsmått, naturen vidtagit för att med säkerhet överföra bakterierna i
fråga från den ena generationen till den andra, tyda — så vitt jag förstår — knappast på
den blinda slumpen såsom orsak, utan snarare på naturens allmänna ändamålsenlighet.

Bland de djur, som på detta sätt lysa med från bakteriesymbionter lånat ljus, är
även vår vanliga lysmask (Lampyris noctiluca), ■— såsom väl allmänt bekant ■—■ en
skalbagge, vars hona förlorat vingarna och därför endast har sin lysförmåga att tacka
för de för artens bibehållande nödiga sammanträffandena med hanen.

Det är framför allt italienaren Pierantoni och Greifswaldprofessorn Buchner,
som lett dessa intressanta förhållanden i bevis. Den sistnämnde utgav redan 1921
en monografi över intracellulär symbios mellan djur och växter (Tier und Pflanze in
intracellularer Symbiose, Berlin 1921); men han och hans lärjungar hava först 1925
lyckats isolera och på näringssubstrat odla den lysande bakteriearten med bibehållen
lysförmåga och de ha därmed bragt dessa undersökningar till en viss avslutning.

Sedan man kommit till insikt om, att bakterier faktiskt kunna leva i intracellulär
symbios med flercelliga varelser, låg det antagandet nära till hands, att de s. k.
mito-chondrierna eller plastosomerna (som med särskilda färgmetoder kunde göras synbara
i protoplasmat av både växt- och djurceller) egentligen ingenting annat voro än dylika
bakteriesymbionter. Ty vad formen beträffar, hava de stor likhet med dessa.

I sin ovannämnda monografi behandlar Buchner detta spörsmål i ett särskilt
kapitel med beteckningen »Irrvägar i symbiontforskningen». Hans slutsats av då
föreliggande fakta var, att en identifiering av mitochondrier och bakterier icke kunde
komma i fråga. De förra äro enligt hans mening endast elementära celldelar, organ eller,
under det att bakterierna äro elementarorganismer. Men icke förty har man särskilt
i Amerika icke släppt tanken, att mitochondrierna äro ett slags särskilt sensibla
mikroorganismer. Senast i september 1925 publicerade en amerikansk anatom med det
svenskt klingande namnet Ivan Wallin sin nionde uppsats angående mitochondriernas
bakterienatur. För min del vågar jag dock icke ännu anse denna vara bevisad. Men
kanske är det försiktigast att anse saken oavgjord och sålunda ställa den på framtiden.

— 108 –

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:35:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svda/1925/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free