Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekonomisk översikt. Av förste aktuarien S. K. Stockman - Allmän översikt - Penning- och bankväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lopp. Dessutom var prisnivån fallande, i första hand beträffande vegetabiliska
livsmedel, men även för ett antal industriprodukter.
Även om alltså industrin i allmänhet under 1925 ej kan sägas ha visat säkra
tecken på en konjunkturförbättring — vilket omdöme även gäller rederirörelsen —
måste man dock, om man väger hela näringslivets debet och kredit mot varandra,
komma till den slutsatsen att konjunkturkurvan, särskilt mot årets slut, pekade uppåt,
tack vare dels den utomordenthga skörden, dels penningmarknadens fördelaktiga
utveckling och den därmed sammanhängande förbättringen i bankernas likviditet.
Penning- och hankväsen.
Som ovan antytts tog den under året inträdda avspänningen å penningmarknaden
sig uttryck i tvenne räntesänkningar, den 23 juli då det sedan nov. 1923 oförändrade
diskontot sänktes från 5 Vs till 5 % och den 8 oktober, då ytterligare en reduktion
till 4V2 % följde. Trots dessa sänkningar erbjöd det ej några svårigheter för
riksbanken att skydda sin guldkassa, vilken visserligen smalt ihop något men endast med
7,0 mill. kr. (1924 34,8 milj.). Sedelcirkulationen sjönk från 537,3 till 529,8 mill. kr.
Diskontosänkningarna kunde genomföras med så mycket större lätthet som
bankernas utländska fordringssaldo undergick en väsentlig ökning. Från nov. 1924
till samma tidpunkt 1925 steg nämligen detsamma med ej mindre än iio mill. kr.
(122,7 till 232,4 milj.). Till en del är denna stegring en följd av handelsbalansens
gynnsamma utveckling, till en del torde den stå i samband med överförandet på riksbankens
räkning av det dollarlån, som hösten 1924 av svenska staten upplades i New York.
I hur hög grad denna fördelaktiga utveckling motverkades eller eventuellt
understöddes av kapitalöverflyttningar mellan Sverige och utlandet är omöjligt att avgöra
på grund av bristen på fullständiga uppgifter om dylika transaktioner. Den direkta
importen av värdepapper är känd och uppgick under de tre första kvartalen till 30,3
milj., men ansenliga kapitalbelopp exporterades dessutom genom de svenska
teckningarna å diverse utländska lån. Emellertid ägde otvivelaktigt en ej oväsentlig
kapitalimport rum i form av försäljningar av svenska värdepapper till utlandet. Det
kan t. o. m. ifrågasättas, huruvida ej denna kapitalimport hade lika stor eller större
omfattning än kapitalexporten.
Liksom under 1924 gick den svenska kronan i förhållande till främmande valutor
i stort sett något tillbaka. Detta sammanhänger huvudsakligen med de åtgärder,
som vidtogos i ett flertal länder för att återföra respektive valutor till guldpariteten.
Så steg pundet snabbt till paritet med kronor efter Churchills budgettal den 28 april.
Sedan den danska valutaplanen antogs i dec. 1924 befann sig den danska kronan i
nästan oavbrutet stigande och detta långt över de gränser, som fastställdes i nämnda
plan. En del ledigt spekulationskapital (huvudsakligen amerikanskt) kastade sig på
sommaren över denna liksom den norska kronan med den påföljd att dessa valutor på
helt kort tid stego med cirka 25 %. Å andra sidan har Frankrikes prekära finansiella
läge jämte svårigheten att nå ^n uppgörelse beträffande skulderna till Förenta
Staterna tryckt francen, så att densamma förlorat ungefär V3 av sitt värde i förhållande
till kronor. Även belgiska francs gingo tillbaka, ehuru endast med cirka 8 %. De
procentuella förändringarna kvartalsvis av riksbankens kurser för några viktigare
valutor belysas av följande tablå:
118 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
