Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetsmarknad och lönestrider. Av redaktör Th. Swedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arbetsmarknad och lönestrider.
Av redaktör Th. Swedberg.
Vid 1924 års utgång stod praktiskt taget hela den svenska industrien utan
arbetsavtal. De vid jultiden nyssnämnda år äntligen åstadkomna fredssluten inom
ett par viktiga industrier, båda på basis av status quo, hade dock väckt
förhoppningar om en fredlig avveckling i prolongeringens tecken efter hela linjen. Detta
hopp blev emellertid ej infriat. Det drog tvärtom snart ihop till ett våldsamt socialt
oväder, som också slutligen urladdade sig i en jättekonflikt, hotande att skaka
industrien ända in i dess grundvalar. Lika häftigt och våldsamt som utbrottet var, lika
fort drog det emellertid över. Det första kvartalet hade knappt hunnit förgå, förrän
allmän arbetsfred var sluten. Och återstoden av året kännetecknades på endast ett
par undantag när av lugn på arbetsplatserna. Under hösten prolongerades de flesta
vid årsskiftet utgående avtal, vilket säkerligen får tolkas som ett bevis för att
åtminstone fabriksindustriens löner nu hunnit anpassa sig efter den nya prisnivån och
därigenom stabiliserats. 1926 ingick emellertid på så sätt med större förutsättningar för
arbetsro än på länge varit fallet.
Just vid Själva årsskiftet inträffade visserligen ett hotande tillbud inom
textilindustrien, men den av rent organisations tekniska orsaker framkallade lockouten
avvecklades nästan omedelbart av den förordnade förlikningskommissionen.
Detta lugn vanns dock som sagt icke utan strid. Den avspänning, som
inträffade i och med uppgörelsen vid textilfabrikerna och verkstäderna, blev icke långvarig.
Visserligen träffades i januari månad nytt avtal även för byggnadsämnesindustrien,
innebärande höjning av timlönen med 5 öre, liksom även inom litografiska facket,
konfektyrindustrien samt inom rederinäringen. Bland lokalt begränsade uppgörelser
kan även nämnas spårvägsavtalet i Stockholm, som innebar viss höjning av lönerna,
samt avtalet för kemisk-tekniska fabrikerna, på i huvudsak status quo.
Inom åtskilliga andra fack var det emellertid omöjligt att uppnå
överenskommelse, och öppna konflikter utbröto här och var. Vid de skånska kolgruvorna började
strejk redan den 9 januari och vid porslinsfabrikerna den 15 januari.
Småglasbruks-förbundet gjorde lockout den 9 februari. En vid pappersbruken till den 2 februari
förklarad lockout blev däremot uppskjuten ett par veckor i avvaktan på behandlingen
av ett framlagt medlingsförslag. Förhandlingarna inom rörledningsbranschen och
elektriska installationsfacket, där lockout pågick sedan september 1924, medförde ej
heller resultat. Icke heller kom man någon vart inom stuverifacket eller i
metallverken. Vid fyra till sågverksförbundet anslutna lådfabriker och exportsnickerier
föranledde uppkomna arbetstvister lockout. Detsamma var fallet vid Viskafors
gummifabrik. Uppgörelsen vid chokladfabrikerna kunde dessutom icke fullt
genomföras av fackförbundet.
Med anledning härav gjorde svenska arbetsgivarföreningen den 14 februari en
stor lockoutförklaring. Denna gick ut på att därest icke uppgörelse före den 25 februari
träffats i de pågående konflikterna, lockout komme att inträda inom hela
sågverks-indusrien, pappersmasseindustrien, textilindustrien, mekaniska verkstadsindustrien,
metallverken samt pappersindustrien, vilken lockout skulle kvarstå, intill dess en
tillfredsställande lösning blivit uppnådd i fråga om alla konflikterna. Beträffande övriga
näringsgrenar, inom vilka konflikt rådde, skulle, såvida ej så redan förut skett, lock-
— 133 —■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
