- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Tredje årgången (händelserna 1925) /
143

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygning 1925 - Amundsens nordpolsflygning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En av de maskiner, typ Dornier Wal, som användes på flygruten Stockholm—Danzig 1925.

Maskinerna äro försedda med två motorer och av samma slag, som användes vid nordpolsflygningen.

väder startade de båda maskinerna den 21 maj kl. 5 e. m. från Kings Bay. Riiser-Larsen
lyckades få upp sin maskin utan missöde, men Dietrichsons fick ett hål i skrovet. De båda
maskinerna följdes emellertid åt norröver. Kl. 1,15 på natten till 22 maj kommo maskinerna
till första öppna vatten av någorlunda storlek. Man befann sig då på 88 gr. nordlig bredd,
men svävade helt i villrådighet om longituden. Man visste att avdrift ägt rum åt väster
och hade därför korrigerat, men visste icke bestämt var man var. Då dessutom meddelades
att halva bensinförrådet förbrukats fattades beslut om landning. Samtidigt började ena
motorn krångla på Riiser-Larsens maskin, varför nödlandning helt enkelt var nödvändig.
Denna företogs också med lyckligt resultat. Den andra maskinen hade samtidigt landat
ett stycke ifrån den första. Det första Amundsen gjorde efter landningen var observationer,
vilka gåvo till resultat 87 gr. 43 min. n. br. och 10 gr. 20 min. v. längd.

Nu vidtog expeditionens svåraste arbete. Det gällde dels att rädda åtminstone en
av maskinerna från att krossas av packisen, som fyllde havet, så långt man kunde se, och
sedan att få till stånd en så pass lång startbana, att maskinen kunde lyfta från isen. Sedan
Dietrichsons maskin övergivits och dess besättning förenat sig med Amundsen och hans två
kamrater gjordes det ena misslyckade försöket efter det andra att starta. Samtliga
upp-bjödo sina sista krafter — ytterligt nedsatta f. ö. på grund av den ringa ranson, som
expeditionen satts på — och lyckades slutligen att på förmiddagen den 15 juni få upp maskinen.
Med minimalaste bensinförråd och sedan så mycket som möjligt av packningen lämnats
kvar startade maskinen kl. 10,30 f. m. med Riiser-Larsen i förarhytten.

Amundsen själv skriver härom i sin bok om färden: »Nu började den flygning,
som under alla tider skall intaga platsen bland de yppersta i luftens historia. — En 850
kilometers flygning med döden som närmaste granne. Man bör erinra sig att vi kastat ifrån
oss — ja, så att säga allt. Till och med om vi genom ett under skulle slippa från med livet
vid en nödlandning, skulle våra dagar i alla fall vara lätt räknade.» Efter nio timmars färd,
delvis genom tät dimma, lyckades det piloten att föra maskinen fram till Spetsbergen —
med 90 liter bensin kvar i tanken. Riiser-I.arsen yttrade på tal härom i ett föredrag om
färden inför K. Svenska Aeroklubben vid dess 25-årsjubileum den 15 december bl. a.:
»Jag har aldrig i hela mitt liv som flygare hushållat så med bensindropparna, som jag gjorde
den gången. Och jag hoppas aldrig heller behöva det. Jag gav mig själv det löftet, att om
allt gick bra, ja då skulle jag »bada» i bensin sedan.»

Efter ankomsten till Spetsbergen dröjde det icke länge innan nyheten om expedionens
återkomst spritts över världen, som räknat med att samtliga förolyckats. På grund av den
omständigheten att radioinstallation icke företagits på någon av flygbåtarna till följd av
utrymmesbrist svävade man i okunnighet om expeditionens utgång. Färden ned till Oslo
blev sedan ett enda triumftåg, som kulminerade i ett lysande mottagande i norska
huvudstaden den 5 juli. Det rent vetenskapliga utbytet av expeditionen inskränker sig till
konstaterande av förekomsten av hav, fyllt av packis. De lödningar som skedde visade
nämligen ett havsdjup av c:a 3,750 meter.

— ’43 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:35:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svda/1925/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free