Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Vilhelm Thorsson † - Adolf Noreen †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste ned. Och vad han innerst efter ett långt offentligt livs erfarenheter tänkte orn sina partivänners insikter,
framkom spontant för ett par år sedan vid ett tillfälle i andra kammaren, då han utbrast: »Det är arbetarnas
olycka, att de icke förstå, att de ingenting förstå i ekonomiska ting». Sådana hårda ord hade kostat en yngre
kraft hans politiska ställning. Nu var det endast från kommunistiskt håll som Thorsson fick höra av någon
skarpare kritik. Det skulle vara nyttigt för socialdemokratien och därmed gagneligt för vårt land och folk,
om Thorsson finge efterföljare i detta stycke. »Samhället sådant det är» skulle vara mera förskonat från de
faror ett fåkunnigt massvälde medför, därest andra arbetarledare ägde Thorssons moraliska mod. Men
även härutinnan är, som sagt, ingen arvtagare skönjbar. Hans förtroendeposter bli för visso besatta; till
sådana finns det alltid pretendenter. Men den starka och goda personligheten, som är människolivets salt
— den är oersättlig. Det är en förlust av denna art vårt politiska liv nu lidit genom Thorssons alltför tidiga
död.
Adolf Noreen.
Vid något över 71 års ålder avled lördagen
den 13 juni f. professorn i nordiska språk
vid Uppsala universitet, en av de aderton
i Svenska Akademien Adolf Noreen.
Om den avlidne store språkmannens
livsgärning skrevs i Svenska Dagbladet bl. a.
följande:
Hans doktorsavhandling gällde Fryksdalsmålets
ljudlära — den är ägnad dialektstudierna, vilkas
betydelse han mer än de flesta insett, och den kan också
betraktas som en hyllning till den värmländska hembygd,
som sett honom födas. I ett flertal avhandlingar har
han sedermera behandlat skilda svenska dialekter. I
nära samband därmed stodo hans stadier i germansk
fonetik, det intresse, som vid Adolf Noreens framträdande
framför allt behärskade den nordiska språkforskningen,
i den mån den före honom var utbildad som självständig
disciplin.
Dock undanträngdes det fonetiska intresset ganska
snart av de grammatiska studierna. De nordiska
fornspråkens grammatik har Noreen ägnat omfattande
studier, och de läroböcker för den akademiska
undervisningen, som därur framkommo, ha helt enkelt blivit
klassiska. Under tiden leddes hans grammatiska
intressen in på det moderna svenska språket, och
resultatet blev ett jättearbete, det bekanta stora verket Vårt
språk. Det är ingen överdrift, om man påstår att detta
arbete under årtionden stått i centrum för hans verksamhet. Han mötte i sin ungdom en svensk grammatisk
vetenskap, som var fullständigt behärskad av de klassiska språkens mönster. Där denna ram bröts igenom,
var det endast för att lämna rum för tyska påverkningar, som i sin tur återgingo på de klassiska språkens
ideer. Det var denna praxis, Noreen ville bryta. Han önskade genomföra en empirisk, deskriptiv
undersökning av det språk, som lever i nuets liv och dess litteratur. Förarbetena visade sig i ett flertal
tidskriftsartiklar, sedermera samlade i Spridda studier, som för det svenska folkets språkintresserade lager varit en
utomordentlig vägledare för modern språkvård. Där fanns en levande omsorg om språkets renhet och liv;
men författarens egenart framträdde tydligt och klart i en välgörande balans mellan överdrifterna. Man
spårade i hans arbeten ingen överdriven purism men samtidigt en ständigt vaken omsorg om det svenska i
Sveriges språk. För Noreen var språket i första hand ett verktyg för människornas umgänge med varandra,
och därför förordade han aldrig medel, som kunde ha ens något av tvångströjans natur.–-
Om Adolf Noreen var en språkvetenskapsman av ojämförlig rang, var han också en akademisk lärare
som få. Hans är förtjänsten, att i denna stund i skolor, i ämbetsverk, på tidningsredaktioner och bland
svenska författare ett troget garde slår vakt om det svenska språkets ans och vård. Den saknad, de alla
känna, när föregångsmannen gått bort, är det bästa äreminne, som i människornas sinnen kan resas över
död man. Det blir bestående, så länge svenskt språk lever i världen.
— 245 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
