Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ola Hansson †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
It
f ? o
I ^^ « «
1 t Sr ■
iiliiillt^HBi
Från Hjalmar Brantings begravning den i mars. Begravningståget passerar Norra hantorget på väg till Storkyrkan.
Om Ola Hansson en gång lämnade sitt land med sinnet förbittrat av den köld och fientlighet, som
mötte hans tidigare verk, och om denna harm, stegrad av den utomordentliga sensibilitet som var hans
stora gåva på gott och ont, tillika hade reella och litteraturhistoriskt påvisbara grunder, så kräver
sanningen även det medgivandet, att han omsider fick all den upprättelse, som var möjlig att ge. Den yngre
svenska kritiken har med nästan samstämmigt eftertryck påvisat hans verkligt betydande insats.
Sveriges studenter ha genom Frödingsstipendiet ädelmodigt uttryckt sin sympati för den ensamme och
behövande diktaren. Den samlade upplagan av Ola Hanssons verk, som sedan ett par år föreligger färdig
i sjutton band, har också givit ett efterlängtat tillfälle till full överblick av hans produktion, som förut
kunde liknas vid ett skingrat bo. Det kan i denna dag icke längre sägas, att Ola Hansson är en misskänd
och förbisedd författare, ehuru frasen säkerligen kommer att hållas i fortsatt bruk.
Näst Strindberg har det icke funnits någon nyare svensk diktare som snabbare och känsligare speglat
tidsidéerna och registrerat ebb och flod i den europeiska utvecklingen. I den unge Ola Hansson personifierades
ett Skåne, som även i andligt hänseende låg nära kontinenten; atmosfären i hans första böcker var aldrig
avstängt provinsiell. Han var en modern författare i den mening att han var intresserad av nya moder i
litteraturens värld, men också — om ordleken tillåtes — därför att han verkligen hade mod. Den
psyko-fysiologiska mystik som i hans ungdom bröt sig väg ur den naturvetenskapliga materialismen fick också en
trogen motsvarighet i hans novellistik och lyrik; den renodlades där till individuell egenart. Som diktare
trädde han fram ur samma miljö som A. U. Bååth, men medan det skånska landskapet hos denne förblev
landskap, vart det hos Ola Hansson för första gången till själstillstånd. Ingen har med mjukare psykologi
tolkat förhållandet mellan jorden och rasen; hans bondearistokratism blev också det fasta underlaget i alla
hans följande experiment och utgör en kärna av förnuft även i hans mest bisarra funderingar.––Under
ett kringflackande liv, vars bekymmer han bar under oberoendets stolta mask, blev han sitt ursprung trogen.
248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
