Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världspolitiken 1925
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller annat sätt stå i lydnadsförhållande till England och Frankrike och övriga
segrarmakter, lämnade under 1925 det pohtiska svärmeriets stadium, för att ingå i
real-pohtikens krigiska skede. Det lär vara fullt befogat att betrakta Locarnoverket även
som en engelsk-fransk återförsäkring m.ot ökade bekymmer i Europa under år, då
man väntar allt större oro i mandatländer och kolonier.
Man behöver i detta sammanhang endast peka på de många revolterna i olika
islamska länder samt på den skickelsedigra utvecklingen i Kina. Kabylhövdingen
Abd-el-Krims lilla krig i Atlasbergen växte under 1925 ut till en världspolitisk affär,
som i sitt senare skede fick allvarligare innebörd genom sin växelverkan med de syriska
stammarnas uppror under druserhövdingen, sultanen el Altrasj. Samtidigt som
Quai d’Orsay sökte komma till rätta med de oroande företeelserna i Marocko och
Syrien, hade England anledning att med spänning följa Mosulkonfliktens avgörande
faser och den betydelsefulla maktförskjutningen i Arabien. Efter långvariga
förhandlingar tilldömdes Mosul England av Nationernas förbund, som uppsatte som villkor
ett förlängande av det engelska mandatet över Mesopotamien (Irak). Osäkert är,
huruvida konflikten kan anses definitivt löst. I Arabien fördrev hövdingen för de
fanatiska wahabiterna Ibn Saud Englands tidigare vasaller, konung Hussein av Hedsjas
och hans son konung Ali, och vid årets slut var Ibn Saud i färd med att organisera sitt
förstorade välde. Mindre akut var under året ställningen i Egypten, ehuru konung
Euads anlitande av en utomparlamentarisk regering framkallat växande spänning.
Ett frågetecken i Orienten är tills vidare den märkliga politiska omvälvningen i Persien,
där den forne krigsministern Rhiza Khan låtit avsätta Kadjardynastiens siste härskare,
shahen Achmed Mirza, och som konung Pahlevi bildat en ny dynasti.
Till detta oroväckande läge i mohammedanska länder kommer
emancipations-rörelsen i Kina, miötesplatsen framför andra för den rysk-engelska motsättning, som
under 1925 så tydligt gjort sig gällande som ett av världspolitikens stora ledmotiv.
Arets måhända märkligaste händelse vid Stilla havet var Amerikas löfte att under
vissa villkor avstå från de exterritoriella och andra privilegier, som de vita
stormakterna hittills åtnjutit i Kina, men vilka Ryssland och Tyskland redan avstått från.
Detta avsteg från den i andra sammanhang praktiskt genomförda angiosachsiska
solidariteten innebär i grund och botten början till ett nytt skede i Kinas förhållande
till västern. Konferensen i frågan har börjats, trots det utbrytande inbördeskriget
mellan de stridande generalerna, av vilka årets huvudfigurer varit general
Eeng-ju-hsiang i Peking och general Tsjang-tso-lin i Mukden. Deras kamp har en viss
världspolitisk bakgrund, då Tsjang ganska allmänt anses vara ett redskap för Japans och
Englands intressen, medan Eeng under året knutit allt närmare förbindelser med
Sovjetryssland, vars inflytande på kinesisk politik avspeglas på många sätt i form
av »nationalbolsjevistiska» tendenser. Japan följer i Mandsjuriet och Mongoliet m.ed
spändaste uppmärksamhet bolsjevismens frammarsch och lät vid slutet av året besätta
Mukden. Det kinesiska problemet nådde vid årsskiftet höjdpunkten av förvirring.
Avslutandet av Locarnotraktaterna var ett tydligt bakslag för den r\^ska pohtik,
som allt klarare inriktat sig efter gamla tsaristiska linjer. Efter att under årets
första del ha iakttagit en påfallande återhållsamhet i europeiska affärer, började den
ryske utrikesministern Tjitjerin strax före Locarnokonferensen utveckla en febril
verksamhet. Han företog en i det stora hela resultatlös diplomatisk resa till Warschaa,
Berlin, Wien och Paris och besökte på återvägen även Riga. Moskvas kampanj mot
Locarnotraktaten, vari det förklarar sig se en europeisk koalition mot Ryssland under
Englands protektoriat, har visserligen efter hand dämpats, men om Rysslands strävan
— 254 –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
