- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Tredje årgången (händelserna 1925) /
318

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland 1925. Av fil. magister P. H. Norrmén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

del av, och flöt småningom helt in i denna större strid. Vid elektorsnomineringen
gick endast det förra presidentpartiet, framstegspartiet, fram med en definitiv
kandidat för den höga posten — chefdirektören i Finlands bank Risto Ryti — medan
övriga partier förbehöllo sina elektorer fria händer; finska samlingspartiet dock
under ett mer än halvuttalat löfte att för sin del föra fram f. riksföreståndaren P. E.
Svinhufvuds kandidatur. Elektorsvalet gav till resultat, att samtliga partier i den
300 man starka elektorsförsamlingen insatte representanter i ungefärlig proportion
till sin styrka i riksdagen, dock med någon vinst för framstegspartiet och en markerad
tillbakagång för kommunisterna (svenska folkpartiet 36, finska samlingspartiet 67,
framstegspartiet 33, agrarerna 69, socialdemokraterna 79 och kommunisterna 16).
Alla försök till förhandsöverenskommelser mellan de olika partigrupperna i
personfrågan strandade, och sedan president Ståhlberg dagen före valet definitivt och
kategoriskt avsagt sig erbjudet återval, var ovissheten om den slutliga utgången fullständig.
Valproceduren den 16 februari följdes med yttersta spänning i hela landet. Första
omgången blev i stort sett endast en uppvisning av respektive partiers styrka och bjöd
icke på andra överraskningar, än att samlingspartiet redan nu befanns ha
lämnat herr Svinhufvud för att i stället fylka sig kring rektorn vid Helsingfors
universitet, professor Hugo Suolahti, och att agrarpartiet som sin definitive kandidat
framförde landshövdingen i Viborgs län, L. K. Keländer. Andra omgången bjöd på
större sensationer. Som väntat var, gingo socialdemokraterna nu in för herr
Ry-tis kandidatur, vilken erhöll 104 röster, men som god andre följde på
omröstningslistan landshövding Relander med 97 röster, medan herr Suolahti stannade på tredje
plats med 80. Överraskningen hade åstadkommits av de svenska elektorerna, som
till större delen hade övergivit samlingspartiets kandidat — vilken ansågs i intet fall
hava några chanser i slutspelet — för att i stället föra fram den för sin språkliga
mode-ration bekante Viborgslandshövdingen till slutomgången. Sista omröstningen
bekräftade vad den andra låtit ana. Ställt i valet mellan herr Ryti, mot vilken hela
dess valagitation varit riktad, och den så oväntat framförde nye kandidaten,
nödgades samlingspartiet giva den senare sina röster, och resultatet blev alltså att
landshövding Lauri Kristian Relander i sista omgången blev vald till Finlands president
för sex år framåt med 172 röster mot 109. Kommunisterna röstade blankt.

Den I mars tillträdde president Relander sitt höga ämbete. I motsats till
föregångaren, som först under det sista halvåret av sin ämbetstid erhöll något av det
allmänna erkännande, som hans fasta och målmedvetna politik hade gjort honom
förtjänt av, har president Relander nästan från första stund kunnat fröjda sig åt en
ovanlig popularitet.

De auspicier, under vilka professor Tulenheimos regering tillkom i mars, voro icke
lyckliga. Kombinationen agrarförbundet-samlingspartiet var ny och oprövad i
Finlands parlamentariska liv, och omständigheterna vid vallagsfrågans avgörande och
Ingman-ministärens fall hade varit föga ägnade att stämma de övriga borgerliga
partierna — finska framstegs- och svenska folkpartiet — gynnsamma mot den nya
ministären, vilken dessutom besvärades av rätt svåra inre slitningar inom sina egna
stödje-grupper. En av dess första åtgärder, den på kommunikationsminister Kallios initiativ
företagna förfinskningen av ett stort antal stationsnamn och avskaffandet av de
historiska svenska ortsnamnen på flera stadsstationer (Viborg, Tavastehus, Willmanstrand,
St. Mickel m. fl.) väckte visserligen gillande på finskt håll, men bragte i stället landets
hela svenska befolkning i harnesk mot densamma. Några parlamentariska uttryck
kunde visserligen missnöjet icke ta sig, då datum för regeringens tillsättande tämligen

- 318 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:04:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1925/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free