Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norge 1925. Av redaktör A. Skagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norge ip2j.
Av Axel Skagen.
Norges regering
Mowinckel, J. L., stats- och utrikesminister.
Holmboe, A., finansminister.
Oftedal, L., socialminister.
Berg, P., justitieminister.
Jacobsen, R., försvarsminister.
D
Mel ing, L., handelsminister.
Tveiten, I., kyrkominister.
Mjelde, L., arbetsminister.
Five, H., jordbruksminister.
(Regeringen tillträdde 25 juli 1924.)
e mest karaktäristiska dragen hos året 1925 ge en bild, som utgör en mycket
verkningsfull kontrast mot året 1924. 1924 präglades av oro, politiskt,
ekonomiskt och socialt. Regeringskris, en häftig valstrid, ekonomisk osäkerhet med
dyr tid och mångahanda svårigheter, bittra arbetsst rider med revolutionärt inslag.
1925 präglas av återupprättandets linjer, arbetsro — osäkerhet även under detta
år, men hkväl målmedvetet arbete mot bestämda syften. En bestämd utveckling
till bekräftelse av den gamla satsen, att naturen tenderar mot balans.
Först statsfinanserna.
När finansministern 1924 kastade en blick på statskassan, fann han icke mycket
där, som kunde vara ägnat att försätta honom i gott humör. Som finanspolitikens
närmaste mål var uppsatt att få slut på underskottsbudgeterna. Emellertid
uppvisade den senaste periodens statsräkenskaper ett underskott på 65 milj. kr. Det var
den femte underskottsbudgeten i rad. Det samlade beloppet av dessa underskott
hade överskridit 300 milj. kr. 1925 kunde finansministern konstatera, att det nämnda
målet i det närmaste uppnåtts. Underskottet på årets budget blev bara 5 milj., och
statsministern upplyste vid årsskiftet om att nästa budget kunnat uppställas med
balans utan utskrivning av den 5 procents ökade inkomstskatt, till vilken regeringen
erhållit stortingets bemyndigande.
Någon extra ordinarie avbetalning på den stora, tryckande statsskulden, som efter
1924 års kurser utgjorde över 2 miljarder kr., kunde icke äga rum; men kronans
stegring medförde, att kurserna reducerat skulden med bortåt 400 miljoner.
Kommunernas skuld visade fortsatt tendens att stiga och utgjorde cirka 1,500 miljoner kr. En
mycket väsentlig del härav var ock nedlagd i elektricitetsverk, d. v. s. kraftkällor för
framtiden.
Folket trycktes sålunda av en offentlig skuldbörda på inemot 3 V2 miljarder kr.
Som en oundviklig konsekvens följde skattebördor, som icke endast verkat tryckande
på näringslivet och företagsamheten, utan även känts tunga i den enskilda
hushållningen. Under den kommunala valstriden var också de borgerliges fältrop: Slut med
statens och kommunernas pänningslöseri, upp med arbetet, ned med skatterna! Och
valens resultat, särskilt i huvudstaden •— där ett större antal arbetare än någonsin
förr röstade med högern — visar att ropet hördes. På det hela taget synes året ha fört
med sig en vaknande förståelse för, att vad som nu behöves är kapitalbildning för att
möta den deflationskris, som måste följa med det —■ som det tycks — officiellt
fastställda målet för valutapolitiken: den norska kronan upp i guldparitet. Denna
politik har hindrats av den s. k. fondskatten. Nu har statsminister Mowinckel tagit till
orda för dennas omläggning. Således spåras ett tydligt omslag i riktning mot större
– 321 —
21 — 25519.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
