- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Tredje årgången (händelserna 1925) /
322

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norge 1925. Av redaktör A. Skagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ekonomisk insikt, samkänsla och gemensam vilja till samarbete mot målet: de
offentliga finansernas sanering, det ekonomiska livets konsolidering.

Dessa återblickande betraktelser vid årsskiftet ge stöd åt vad som uttalats av
chefen för den internationella handelskammaren i Paris, mr Leaf, att den norska
kronans ställning är naturlig. Här har försiggått en konsoliderande process i själva
ekonomiens grundval.

Här äro vi inne på den fråga, som överskyggat allt, valutafrågan. I december
1924 noterades en genomsnittskurs på dollar av 6,71. I december 1925 höll dollarn
sig stabil på 4,92. Denna starka kronstegring försiggick från maj, och från juni framåt
till oktober gick den fram som ett jordskred, som framkallade åtskillig förvirring.
Vi upplevde det fenomenet, att medan man förr gjorde allt för att animera stämningen
och stimulera förtroendet genom att peka på Norges stora realvärden (vattenfallen
och den ypperliga handelsflottan) ansågs det nu för en fosterländsk gärning att peka
på våra svagheter och anbefalla kronans nedskrivning.

Visserligen var pari målet, men ingen hade tänkt sig möjligheten av en så rask
utveckling. »Den norske Handelsstandsforbund» uttalade sig för en jämn och icke för
rask kronstegring till pari, en sådan utveckling skulle icke få vittgående olyckliga
verkningar, en hastig stigning till guldparitet skulle kunna bli ödesdiger.

Under de starkt ändrade valutaförhållandena måste näringslivet arbeta tungt.
Det visade dock en märklig elasticitet. Visserligen steg arbetslösheten sedan november
1924 till det dubbla, från 12,000 till 25,000, men så mörk skugga detta än kastar över
det svunna året, så var det dock icke värre än man väntat.

Och näringslivet bjöd på en del ljuspunkter.

Cellulosa- och pappersindustrien sålde sin produktion för största delen av 1926.
Inte heller hade sjöfarten nämnvärda uppläggningar. Icke så att tiderna voro ljusa.
Alla fartyg seglade dock, om än med dåliga frakter. Norges traditionsrika sjöfart
hade med stor påpasslighet utnyttjat världsmarknadens chanser och stod sig förmodligen
bäst i konkurrensen bland världens sjöfarande nationer. Flottan var större och mera
konkurrenskraftig än förr, bättre än någonsin, moderniserad, med stora, praktiska
fartyg. Olyckligtvis byggdes de flesta nya fartyg i utlandet.
Skeppsbyggnadsindustrien och järnindustrien överhuvud arbetade under svåra förhållanden, för övrigt
av kända orsaker, här som i andra land.

Men här kan det vara lämpligt att anknyta några betraktelser, speciellt om norsk
industri, som 1925 års erfarenheter ge ökad styrka. Den kris, som hösten 1925
drabbade industrien, sammanhängde otvivelaktigt med kröns tegringen, men den berodde
icke uteslutande på denna. Kronstegringen avslöjade endast det förhållande, som är
det ondas egentliga rot: den norska industrien arbetar för dyrt och kan därför, när
den icke har konstgjort skydd i form av en dålig valuta, svårligen konkurrera med
utlandets. Det är otvivelaktigt för enkelt att säga, att förhållandena uteslutande bero
på arbetarnas löner, även om det är visst att arbetarfrågan har sin stora del av skulden
till de svårigheter, som hemsöka vårt näringsliv. Det finns många orsaker. När ett
norskt företag betalar upp till tre gånger så höga skatter som ett svenskt eller danskt,
är det klart, att detta har inflytande på konkurrensdugligheten, och när skatterna
faktiskt blivit så höga, att de närma sig en maskerad förmögenhetskonfiskation, så har
detta ett ödesdigert inflytande på företagens motståndskraft och utvidgningsförmåga.
Att lönerna måste regleras nedåt i samma grad som kronan stiger måste anses
alldeles självklart. Det skulle vara sorgligt om arbetarna icke kunde upprätthålla den
levnadsstandard de nu ha och som sannerligen icke är för hög. Den egentliga faran

— 322 –

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:35:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svda/1925/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free